NATURHISTORISKA RIKSMUSEET
SKENHEM
Vi minns inte kvällens händelseförloppet i detalj, men vi träffades på Grafikskolans rymdfest den andra december. Jag var klädd i min rymddräkt.
DET MÖRKER SOM IMITERAR LJUSET
Det går ganska bra i skolan. Vårterminen började i måndags. Det är inspirerande att ha seminarier i lokaler i närheten av Naturhistoriska riksmuseet. På vägen till Institutionen för pedagogik och didaktik passerar vi de stora tegelbyggnaderna som kronas av den stora kupolen i mitten av huvudbyggnaden. Jag blir däremot enormt frustrerad över att se de andra kursdeltagarnas brist på engagemang. Jag genomför mina studier med mina framtida elever i åtanke. Noggrannheten hänger jag mej åt av hänsyn till dem.
TELESKOPET PÅ FYSIKUM
TIDSENERGI
TIDSENERGI
Igår var jag, Wilma och Josefina på Från kvarkar till svarta hål på Fysikum. Det var en helt fantastisk kväll. Först samlades alla deltagare i Oskar Kleins auditorium där Magnus Axelsson presenterade kvällens program. Sedan valde vi att gå på Joels föredrag som bland annat tog upp att man kan beräkna en galax vikt genom att titta på dess rotationhastighet. Vi gick sedan vidare till Emmas föredrag som jag tror kallades Den magiska kvarkvärlden. Hon berättade bland annat om hur det går till när vågor reflekteras och transmitteras. Därefter var det matdags och det bjöds på soppor, bröd och drycker. Det kändes nästan oförtjänt bra att få sätta sej i matsalen och äta och dricka utan att behöva betala. Efter maten väntade vi ivrigt på att få gå upp till teleskopet. Dessvärre hann vi inte gå dit innan fysikshowen, men vi fick följa med dit upp efteråt.
Fysikshowen bestod av två experiment: det enda skulle illustrera en kärnreaktor och det andra synliggjorde ljudvågor genom eld och gas. Eftersom ingen gjorde anspråk på att vara den frivilliga ur publiken så anmälde jag mej till uppgiften att kasta tennisbollen i glaskuben. Pingisbollar flög upp i luften. Eldexperimentet var ballare.
När fysikshowen var över bjöds det på chips, godis och dryck i entrén. Därifrån gick vi sedan upp till Sveriges största fungerande optiska teleskop.
GENOM GALLOS ÖGON
När jag och Wilma kom hem behövde våra kroppar inte omedelbar vila, så vi såg Buffalo '66. Jag tror att det var tredje gången jag såg den. Den här gången insåg jag verkligen vilket fint hantverk den är. Manuset är riktigt skickligt, fotografiet är vackert, skådespelarprestationerna är klanderfria, musiken är välvald.
OSYNLIGA SÅR
Fysikshowen bestod av två experiment: det enda skulle illustrera en kärnreaktor och det andra synliggjorde ljudvågor genom eld och gas. Eftersom ingen gjorde anspråk på att vara den frivilliga ur publiken så anmälde jag mej till uppgiften att kasta tennisbollen i glaskuben. Pingisbollar flög upp i luften. Eldexperimentet var ballare.
När fysikshowen var över bjöds det på chips, godis och dryck i entrén. Därifrån gick vi sedan upp till Sveriges största fungerande optiska teleskop.
GENOM GALLOS ÖGON
När jag och Wilma kom hem behövde våra kroppar inte omedelbar vila, så vi såg Buffalo '66. Jag tror att det var tredje gången jag såg den. Den här gången insåg jag verkligen vilket fint hantverk den är. Manuset är riktigt skickligt, fotografiet är vackert, skådespelarprestationerna är klanderfria, musiken är välvald.
OSYNLIGA SÅR
Jag har börjat lyssna mej igenom Pitchforks lista över de 50 bästa albumen 2011. Hittills har jag bekantat mej med de för mej okända Colin Stetson, Kurt Vile, Oneohtrix Point Never och Toro y Moi. Att lyssna sej igenom årsbästalistor kan vara en god metod att finna ny bra musik.
