SOM ALLT SOM RÖR SEJ
Jag kan inleda detta inlägg på så många sätt.
Klockan är strax över 22. Jag ska snart laga mat för de kommande dagarna. Jag tänker klippa ut artiklar ur tidningar innan jag går och lägger mej. Jag borde inte gå till sängs senare än 23 ikväll. Jag måste färdigställa en tenta i Teorier om lärande och individens utveckling innan den tredje september. Förlängda leenden via repeterade bilder. Sönderklippta solnedgångar som strålar mot ett ansikte utan ögon. Det känns inte roligt längre. Jag har nog lyckats möblera in mej längst bak i rummet igen. Jag ser inte själva dörren, men dörrkarmen täcker hela horisonten.
Jag saknar.
Jag kunde ha inlett detta inlägg med nästan vadsomhelst. Kanske något om ett djur.
Jag kunde ha inlett detta inlägg med nästan vadsomhelst. Kanske något om ett djur.
