fredag 15 april 2011

194. 5000 drömmar om din feber

Drömmen började innan detta, men jag minns bara händelseförloppet från stunden då vi kom till ditt hem och framåt.
Du bodde med din mamma. Vi kom in i lägenheten eller radhuset eller villan, det gick inte att uttyda vad det var, men ditt hem hade två våningar. Fast den nedre våningen var bara ett rum där man hängde av sig kläder och tog av sig skor. Därifrån gick det en trappa upp till ett TV-rum där din mamma satt. Jag är inte säker på om vi tog av oss jackorna. Din mamma satt i en soffa bara någon meter från TV-apparaten. Det strömmade grönt ljus ur den. Din mamma tittade på oss när vi kom upp för trappan. Jag gick fram för att hälsa och först skakade vi hand, sen ville hon känna på mitt ansikte. Hennes händer rörde först mitt skägg. Sen stoppade hon fingrarna innanför mina glasögon och kände överallt i ansiktet. Jag trodde mig ha insett att hon var blind, men det visade sig att hon hade en allvarlig synskada som i princip innebar blindhet, men hade något med färger att göra.
Till höger om soffan fanns en dörr. Den var öppen. Vi gick in i det rummet. Sen stängde du dörren. Du lade dig ner i en hörnsoffa som stod i mitten av rummet. Jag lade mig bredvid dig. Vi lade filtar på oss. Du hade betydligt fler filtar än mig. Du var ledsen. Jag tror att du tyckte illa om din mamma. Jag satte mig upp en aning och lade min hand på din panna. Du hade feber. Du tyckte att det var mycket besvärligt. Jag lade mig ner igen och hasade mig närmare dig och höll om dig. Jag lade min kind mot din kind och din kind var behagligt varm. Vi gjorde en oengagerad ansträngning att prata, men insåg efter att ha uttalat ett eller två tysta ord att det var värdelöst och sen somnade vi.
Fast det där sista är en efterkonstruktion. Egentligen var vi vakna ganska länge och oroade oss för att din allvarligt synskadade mamma skulle komma in i rummet. Bilder av att färdas i en tunnelbanevagns förarhytt bröt fram i långsamma blixtartade fragment. Som blixtar i slow motion.

söndag 10 april 2011

193. Jag inväntade hennes kommunikation

10 april 2011

EN GOD FRÄMLING

För ett par dagar sen stannade jag upp på vägen hem - som jag ofta gör - och tittade på himmelen. Jag såg ett flygplan som cirkulerade ovanför mig och det gjorde mig nyfiken. Det sker inte så ofta att flygplan cirkulerar ovanför mig. Efter att ha flugit en cirkel i min syn ändrade flygplanet riktning och flög iväg. Några sekunder senare möter jag en kvinna som måste ha sett att jag stannat upp för att titta på flygplanet och tänkt att jag därför var mottaglig för kommunikation. Jag mötte hennes blick - så som jag försöker göra med alla jag passerar när jag går omkring - och jag såg att hon tog sats och jag inväntade hennes kommunikation. Hon sa:
- Nu kan man plocka sin egen mat.
Och det var en av de vackraste stunderna i mitt liv. Det kändes fantastiskt att träffa någon som känner naturen. Hon visade mig vildgräs och en massa småsaker som jag inte minns vad de heter. Våren hade kommit och hon hade varit ute och hämtat dess första tecken. Sen gick jag hem.

BISKOPS-ARNÖ & NYCKELVIKSSKOLAN

Igår var jag på Biskops-Arnö och såg mig omkring. Vägen till ön var nästan översvämmad. Boplatserna såg lite halvslitna ut, men biblioteket var mycket fint och det fanns en gymnastiksal och ett rum med träningsmaskiner plus vikter. Tjejerna från örtmedicinkursen gav det bästa intrycket. De var öppna och trevliga. Om jag kommer in på skolan tror jag att jag kommer att isolera mig under kursåret. Jag kommer att läsa och skriva och träna och bli minst vegetarian, även om målet i förlängningen är att bli vegan.
Efter besöket på ön åkte jag in till stan och mötte Klara, Elin och Jonathan. Vi tog tunnelbanan plus bussen plus gick till Nyckelviksskolans vårutställning. Jag träffade massor med folk som jag inte sett på länge. Ett par av sakerna gav mig bra idéer, merparten påverkade mig däremot inte i något nämnvärd mån. Den sak som jag fastnade mest vid var ett flytande hus med en exteriör trappa med en spegel på väggen vid platån på botten, men ändå i luften. Trappan slutade med det sista trappsteget och ovanför det fanns det ingenting.

SKOLAN

Buddhismens filosofiska sida är lite halvknepig att svälja under stress. Men om jag bara hinner prata igenom den med kurskompisarna så är nog allt lugnt. Vi får tentan på torsdag.

SKRIVANDET

Nästa tisdag är det Poetry Slam. Jag har inte skrivit färdigt något nytt än. Men det kommer att gå fort. Jag ska sammanställa 10 A4 till Biskops-Arnö på tisdag och delar av det materialet ska jag använda nästa vecka. Mina tävlingsdikter blir de senaste versionerna av Det sovande huvudets sköldar och Vi som är Shiva samt en helt nyskriven bit som kretsar kring ljus.
Nyligen fick jag en idé som ledde till att jag kommer att kalla en av mina berättelser På en av solens månar. Förmodligen kommer den att innehålla en kille vars tjej har dött i måncancer.