192. I alla riktningar splittrat mörker

Pleasure Trail, An Ominous Evening #2, Solna HQ, 26 mars 2011

I fredags var jag var Dark as a Dungeon på Café Mineur. Det var mysigt att de förvandlat underjordslokalen till en klubb. Det fungerade mycket bra. Alice och Alfred var med. Det var kul att träffa dem. Alfred läste upp fragment ur en av hans dikter och jag fastnade för "ett koagulerat hav". Olof var också där, vilket inte var så konstigt: hans band Molemen skulle ju spela där.

Igår var jag på Solna HQ och såg Dan spela som Pleasure Trail. Han körde ett glänsande set och avslutade med allsång till en cover av Beyoncés Halo. Jag tog över 150 fotografier under spelningen, och merparten blev riktigt schyssta.

Den 15 april är sista dagen att skicka in ansökningsproverna till Biskops-Arnös skrivarkurs. Jag tänkte bifoga två eller tre poem och en kortare novell samt ett par inledningar till berättelser. Min idé är att klä prosan i science fiction. Jag ska försöka skriva ihop allt den här veckan, för då kan jag passa på att skicka in samma material till Ordkonst, som har deadline för nästa nummer den 4 april. Jag ska också försöka göra en stor del av materialet scenvänligt så att jag kan använda det den 19 april på slamet.

Boken jag läser nu, Hinduismen. Historia, tradition, mångfald av Knut A. Jacobsen, är mäkta intressant. Det finns omåttligt mycket inspiration att hämta från hinduismen. Dessvärre verkar delkursens föreläsare försumma ämnet genom brist på engagemang, vilket är mycket tråkigt att bevittna.

191. Dubbelhuset och många vatten

Jag har haft minst fyra drömmar nyligen. Den första och andra upplevde jag natten till igår, till söndag. Den tredje och fjärde hade jag natten till idag. På grund av amatörmässigt beteende vad gäller nedtecknandet av drömmarna så tycks jag tyvärr ha försummat två av dem. Igår trodde jag att om jag bara kunde finna någon person som var med i drömmen, så skulle resten uppenbara sig. Nu har jag släppt taget om den förhoppningen.
Varken beskrivningarna av drömmarna eller tolkningarna av dem är på något vis fullkomliga.

DEN FÖRSTA DRÖMMEN

Jag färdas nedför Ångbåtsvägen, men redan innan krönet till Djurgårdsvägen försvinner verklighetens geografi och jag återvänder till en plats som förmodligen inte finns, men som jag har besökt i mina drömmar tidigare. Den här gången är det soligt. Det är svårt för mig att skilja på vad som finns till höger och vad som finns till vänster, men det finns en vik, en grässlätt, en skog, ett stort vitt stenhus. Jag vet hur man tar sig dit, men jag kommer till ett trävilla av någon typ av mörkt trä. Där bor Peter Lindgren, en granne från min barndom. Jag möter en katt som hoppar upp och sätter tänderna i min ena testikel. Jag känner ingen smärta utan snarare obehag. I exakt samma stund klöser den min vänstra testikel. Detta sker alltså samtidigt, parallellt med den andra versionen av drömmen. Peter avlägsnar katten och sen kryper jag in i en liten tunnel med en lucka med hönsnät över glaset för att undkomma katten. Formen på tunneln var som en kurva åt höger. I andra änden av tunneln fanns en likadan lucka. Jag kommer ut ur tunneln och befinner mig utanför det innersta huset, men innanför det yttersta huset. Det här trähuset är egentligen två hus, det större ramar in det mindre. På utsidan av det större sitter Zacharias och läser och han väntar på mig. Jag kan inte ta mig till honom för katten kommer och jag tvingas fly från den och upprepa proceduren med tunneln många gånger.

TOLKNING AV DEN FÖRSTA DRÖMMEN

Jag vet inte om platsen vill säga mig någonting. Den anspelar på min barndom, och sådant erbjuder måhända drömmaren en trygg bakgrund. Vad Peter gör i drömmen har jag ingen aning om. Vi har inte träffats på flera år. Jag såg fotografier på Malin och Hanna (Hans döttrar) hemma hos mamma eller mormor och morfar nyligen, men den kopplingen känns väldigt svag.
Jag sov hos mormor och morfar den här natten och för att vara fullkomligt uppriktig hade jag glömt att ta med mig några kalsonger och var rädd för att väta sängen, vilket kan förklara kattens fientlighet.
Att det är Zacharias som väntar utanför huset med en bok vill jag tolka som att det är något jag längtar efter, men som inte förverkligas förrän i sommar.

DEN TREDJE DRÖMMEN

I den här drömmen sitter jag vid en bänk under en utomhustentamen. Jag ställer mig upp och jag stiger ner i vattnet som är golvet. Jag simmar i en liten flod bort från bänkarna. En gravid kvinna simmar också därifrån. Hon är ung och har mörkt hår som når henne till mitten på skulderbladen. Jag vet i drömmen att hon bara brukar simma i det grunda vattnet med tanke på sitt tillstånd. Jag fattar tag om hennes arm och förnimmer känslan av hud under vatten och vi simmar mot bassängerna där vattnet är djupt. Bassängerna är belägna på flodens vänstra kant. Floden är egentligen en sorts akvedukt. Vi simmar fram till kanten och hänger oss på den.
Här träffar jag Fatima och från att floden varit grumligt vatten i en avlång balja av jord och sjögräs blir den nu klart vatten med en botten av ljus sand och jag och Fatima simmar neråt utan att behöva andas och under en bassäng ser vi massor av ljusa languster som står och rycker och skakar. Vi simmar fort uppåt samtidigt som langusterna rusar ut från sitt gömställe för att attackera oss. Jag tittar ner och ser att våra fötter trampar vatten precis ovanför langusternas antenner. När vi kommer upp till ytan simmar vi till kanten av floden och tittar ner och ser Klara och någon annan tjej som gör någonting långt därnere, under flodens akveduktpelare, under den bortre bassängens pelare. Jag ser mig omkring och Christer Hedin står i floden vid flodkanten och tittar också på Klara och den andra tjejen. Jag tror att de kämpade mot languster.

TOLKNING AV DEN TREDJE DRÖMMEN

Den gravida kvinnan är mystisk. Hon kan vara sänd av mitt undermedvetna för att representera min dröm om att bilda familj. Min respekt för henne går bortom det faktum att hon är gravid. Men det kan också vara en efterkonstruktion.
Fatima träffade jag ju förra veckan, så det är inte alltför konstigt att hon är med i drömmen. Klara och Fatima hör ihop genom kvällen jag träffade dem, så det är inte heller konstigt att Klara är med. Languster har jag bara sett en eller två gånger, men bara en gång levande. Det var i Portugal med mamma, pappa och min bror. Vi såg en eller flera i ett akvarium i en restaurangs skyltfönster. Att de återvänder i den här drömmen är lite oväntat, men eftersom vattnets närvaro var så påfallande och languster är vattenvarelser så finns det åtminstone en logisk koppling.
Jag har skrivning imorgon och det är Christer Hedin som har varit delkursansvarig för de abrahamitiska religionerna, så det är inte heller konstigt att både han och skrivningen figurerar i drömmen.

190. Ovan all eld

En av mina största influenser, 21 juli 2008.

Tidskriften Ordkonst tycker att min poesi är "häftig, den är absurd och hängiven och just precis lagom underlig för att man ska påverkas som läsare". De baserade sitt omdöme på en version av Det Sovande Huvudets Sköldar, som jag skickat in och som kommer att publiceras i nästa nummer av tidskriften. En äldre version av samma poem publiceras i nästa nummer av flum.
Idag fick jag tillbaka en avklarad tenta, det kändes väldigt bra. Dessutom sprang jag in i Fatima vilket resulterade i gemensam lunch. Sen besökte jag synagogan mellan Berzelii park och Kungsträdgården. Jag fick bära kippa på det nyrakade huvudet. Det var fint inuti synagogan och det var kul att hitta på någonting tillsammans med kurskompisarna.
Efter studiebesöket åkte jag till Mariatorget och gick till Café Sodom där Hedvig satt och skrev. Det var mycket trevligt att träffa henne igen. Vi gick in på Staffars Serier, där jag för första gången fick träffa Staffar. Han var en egendomlig men mycket trevlig figur med ett uppspelt, rentav hektiskt och spretande sätt att prata. Vi pratade om mutanter och dylikt.

Poesin går bra. Men jag är inte glad.

189. Den stora tablån

Peter Åkerbäcks illustration, 2 februari 2011

När jag kom till Slussen från Universitetet idag såg jag till min förfäran att de i bussterminalen bytt ut den gamla stora tablån mot två mindre. De tror att det blir lättare att se vilken buss man ska ta om man delar upp bussarna i gruppen som kör till Värmdö och gruppen som kör till Nacka. Men alla bussar kör ju genom Nacka på vägen till Värmdö, vissa av linjerna har säkert 10-15 bullhållplatser i Nacka innan de kommer till Värmdö.
Det som fick mig att reagera var att de genom denna handling kom att blanda sig in i min bok, där Slussen men framförallt Ryssgården kommer att spela en av de större rollerna bland platserna, tror jag just nu. Det är inte helt säkert att Ryssgården kommer att bevaras. Det har varit tal om köpcentrum, varuhus och dylikt.

Häromdagen fann jag en av mina favoritskivor på vinyl. Jag kallar den favoritskiva, trots att jag egentligen inte har lyssnat på så mycket annat än två av låtarna, men de två låtarna är bland de bästa jag vet. Elizabeth Fraser sjunger Tim Buckleys Song to the Siren och Roy Harpers Another Day.

Om jag minns rätt så var det den 18 februari som jag skaffade två biljetter till James Blake på Södra Teatern den 3 april. Jag ser fram emot det.

Jag har enormt mycket inspiration just nu. Dessutom har jag stor lust att läsa en massa saker. Bland annat det gäng med science fiction som jag beställde nyligen: Isaac Asimovs Foundation-trilogi, Arthur C. Clarkes 2001: A Space Odyssey och Rendezvous with Rama (som Mass Effect-spelen verkar ha tagit idén till Citadel ifrån), Philip K. Dicks The Man in the High Castle, bröderna Strugatskys Roadside Picnic (som blev Stalker), Olaf Stapledons Star Maker och Last and First Men, Larry Nivens Ringworld (som verkar ha inspirerat till Halo-spelen), Joe Haldemans The Forever War och Roger Zelaznys Lord of Light.

188. Vi byggda i öken

De räknade tiden efter templens färdigställande. När det första templet var färdigt inleddes templets tid. När det andra templet var färdigt inleddes det andra templets tid. På den vägen fortsatte det.

187. Plus en dröm

Natten till igår drömde jag att jag satt i Laduvikssalen på Stockholms universitet. Det var salsskrivning och jag satt vid en bänk på höger sida om rummets mittpunkt. Christer Hedin, som är min aktuella föreläsare i de abrahamitiska religionerna, stod längst fram och förklarade den enda tentafrågan. Frågan var "Vilka fem vapen fanns det förr i tiden?". Hedin gav kniv och spjut som exempel och därmed också svar. Skrivningen började och jag skrev ett A4. Sen tittade jag på mitt armbandsur och övervägde om jag skulle duscha. Jag satt ännu en stund och skrev sen reste jag mig och gick till höger och där, inuti salen, mot väggen, fanns två duschkranar och ett kakel-T som omgärdade duschytan. Jag tog av mig mina kläder och pressade in knappen som fick vattnet att fräsa ur munstycket. Jag tog en lång dusch och tittade samtidigt ut i salen och på mina kurskamrater som satt där och skrev. Efter en rentav patetiskt lång dusch klädde jag på mig och gick tillbaka till min plats. Jag fann att det bara var fem minuter kvar och hetsskrev den sista stunden. I och med mitt överlämnande av pappret till Hedin var drömmen över.

Igår märkte jag att CSN äntligen beviljat mig studiemedel. Jag blev mycket lättad. Första utbetalningen kommer imorgon och summan är stor eftersom jag då får allt jag redan borde ha fått på en och samma gång.

Idag fick jag ett SMS från Kelly plus vi sände SMS fram plus tillbaka plus sågs sen utanför biblioteket plus gick till restaurangen i bortersta änden av universitetet plus köpte varsin vegetarisk focaccia. Vi åt plus pratade så länge att vi båda blev försenade till våra föreläsningar.

Tanvir ringde mig tidigare ikväll och frågade om jag ville läsa poesi utanför biblioteket på Stockholms universitet den 16 mars med anledning av lanseringen av ett humanistiskt manifest med mera. Jag minns inte allt. Jag återkommer när jag har fått mer information. Hursomhelst tackade jag ja till erbjudandet. Det blir ett bra tillfälle att öva inför Södermalm Poetry Slam.

Imorgon ska jag disciplinera mig själv till att läsa mycket.