208. Skuggbytaren

BYTER SKUGGOR

Jag drömde nyss att jag var en ung man som satt i en buss med sin pappas huvud i händerna. Pappans huvud pratade med sonen. Han berättade att han dödat människor och att det var därför de nu var där de var. Jag tror att pappan ville att sonen skulle mörda någon på bussen.

207. Angående mätandet av fyra universa

VÄGEN TILL HENNE

OENSE DELAR AV HIMMELEN

Imorse försov jag mej, vilket ledde till att jag sprang med ilska till bussen och missade första 40-50nånting minuterna av den första föreläsningen i Etik och livsåskådningar. Det var inte så illa som jag förväntat mej. Run hade inte hunnit gå igenom så värst mycket.

DE SISTA SEENDE

Det jag vill berätta om låter jag mej inte berätta om här.

206. Tidsgetton

SOLEN

INUTI SOLEN

Både igår och idag var molnlagren precis så pass tjocka att jag kunde titta på solen utan att bländas och ändå se dess skepnad. När jag först såg klotet på himlen var jag osäker på om det var månen eller solen. Jag tror att solen ser större ut än månen på himlen.

DÄR TIDEN ÄR INSTÄNGD

Igår läste jag om Ridley Scotts Prometheus, en film som jag längtar efter att se. Det är osäkert huruvida det är en så kallad prequel (som jag antar att man skulle kunna ersätta till föregångare) till Alien eller inte. Jag gillar tanken med "engineers of space", som Scott kallade det när han berättade om hur projektet tagit en ny riktning. Skådespelarna har dock påstått att det verkligen är en prequel. Vad det är blir hoppas jag att Scott vågar göra en smakfull, långsam och mörk berättelse av filmen. Den har potentialen att bli en av de bästa science fiction-filmerna någonsin.
Jag läste någonstans att han även planerar att göra en ny Blade Runner, men det var osäkert huruvida det rörde sej om en remake eller en uppföljare. Såhär skrev El-P en gång på Twitter:

RIDLEY SCOTT: IF YOU REMAKE BLADE RUNNER DONT FORGET TO SIT IN A WARM TUB AFTER WARDS AND "DIRECTORS CUT" YOUR FUCKING WRISTS.

Jag anser, liksom El-P, att en remake är onödig och ovärdig. Scott kanske önskar att han hade gjort filmen annorlunda, men resultatet var så fantastiskt att det känns som slöseri med tid och pengar att göra om en klassiker istället för att arbeta fram en ny klassiker. Som beundrare av filmen är jag även mycket tveksam till att skapa en föregångare eller uppföljare. Jag skulle lämnat filmen och dess arv i fred och gjort något annat. Och om Vangelis skulle göra musiken även denna gång så överträffar han med största sannolikhet inte sitt originalverk.

TILLS HON KOMMER

Jag skulle vilja umgås med någon förnuftig, klarsinnad och kreativ människa. Eller totalt isolera mej själv med böcker.

Han samplar bara slutet på alla sånger.

205. Övriga heliga

1000

UTBILDNING ELLER UTROTNING

Jag ser det som något av en plikt att källsortera mitt skräp. Det är med förhoppningen om att verka skonsamt gentemot min hemplanet som jag sorterar mitt skräp, promenerar bort till Lidls parkering och slänger det i de stora gröna metallkapslarna. Samtidigt som jag känner att jag då gör något rätt, så finns där också känslan av att det jag gör är näst intill obetydligt för planeten. Förmodligen är det bara den kraft som utvecklas på CERN som är stor nog att förgöra planeten.
Är det då för de levande som jag bör engagera mej i återvinning? För människorna? Jag ställer mej ofta frågan om intelligent liv är det bästa för universum, men sen saknar ju universum förmågan att reflektera över saker, så intelligent liv är väl kanske kronan av allt. Ändå blir jag illa till mods när jag tittar på naturen och ser hur vacker den är, och vad mycket hemskt vi orsakar den.
Kanske är jag lite väl sentimental. Kanske kommer framtida generationer att ha utvecklat livsföringssystem som är milda mot planeten. Kanske behöver vi bara lite tid. Kanske kommer det alltid att finnas människor som förbryter sej mot planeten och dess liv för att nå egna småsinta mål. Kanske kommer dessa människor att vara för många och själviska för att omvända. Det intelligenta livets potential är så fantastiskt stor. Är hoppet utbildning eller utrotning?

KOMMENTAR

Förmodligen är ovanstående stycke alldeles för simplifierat, generaliserat och kanske också överdrivet och paranoidiskt(?) för att kunna tas på allvar, men själva frågan bekymrar mej.

EFTER OPERATIONEN

Jag har nedsatt känsel i området kring ärren. Det är en ganska obehaglig känsla. Det är fortfarande skorpor kvar och vad som var det stora dränhålet är nu en varig fläck.

SAUL I UPPSALA

I lördags var jag i Uppsala med Jacob och Erik med anledning av Saul Williams som gästade Ordsprak 2011. Jag gillar Uppsala riktigt mycket. Det är inte otänkbart att jag flyttar dit någon gång. Hursomhelst! De flesta av de poeter som stod på scen innan Saul var helt okej, men ingen av dem är värd ens tid så mycket som Saul. Han är i mitt tycke den bästa levande estradpoeten och därtill en av de bästa levande poeterna överhuvudtaget. Vi gick ifrån teatern efter läsningen, och jag tror att vi alla befann oss i ett tillstånd av eufori. Trots att Saul skulle kunna ta det lite lugnare, så att han undvek att snubbla över vissa ord, är det svårt att vara det minsta besviken efter en läsning. Har du någonsin chansen att se och höra honom framföra sina verk så tveka inte att infinna dej där! Få människor är så värda ens tid som han är.

204. Vindringar

N23, 17 SEPTEMBER 2011

DEN HÄR NYA TIDEN

Det stramar i sidan på grund av stygnen. Idag tog jag min första utomhuspromenad sedan operationen. Det var behagligt att vandra långsamt med åtknuten överkropp i solljuset. Den närmaste tiden kommer att bli lite komplicerad. Till att börja med måste jag sluta med morfinet.

Jag flyter ditt namn.

Jag försöker skapa ett lätthanterligt arbetssystem som tillåter mej att skriva samtidigt som jag bedriver mina studier. Det bör vara bruksfärdigt innan torsdag då kursen börjar. Det grundar sej egentligen enbart i kanalisering. Ju lättare det är att finna platsen för idén desto mindre tid tar det mej att genomföra inlägget. Jag tror att överskådlighet är något jag borde arbetat mer på i början av projektet, men samtidigt behövde nog projektet rinna innan dessa kanaler kunde byggas.

Jag är snart 25 och jag tror att jag aldrig någonsin kommer att raka mej igen.

203. Vita hål och dessas kraft

MIX AV OMSLAG

Jag och Dan har börjat fokusera på vårt projekt. Det känns bra. Jag vill bara kunna slappna av och lägga all energi på det, men jag har ett nytt jobb att sköta och skolan måste skötas och jag måste kriga mot Försäkringskassan och Alfakassan och nästa vecka ska min lunga opereras.
Jag har snart läst ut Stjärnfall. Om SF, en essäsamling om science fiction. Det är mycket intressant läsning. Dessutom får jag en god inblick i genren. Jag har samlat på mej både skrivtekniker och lästips. Jag tror att jag inte kommer att kunna slappna av och läsa något jag själv valt förrän jag är färdig med lärarutbildningen. Jag finner ingen ro till det. Jag kommer att kunna läsa Koranen, Gamla Testamentet och Nya Testamentet utan att egentligen vika av från studievägen. Det är inte så illa. Sen kanske jag kan läsa skrifterna från Nag Hammadi och lite Rāmāyaṇa. Det jag egentligen vill göra är att läsa science fiction och poesi samt så kallade klassiker. Plus skriva.

Jag har för mycket att tänka på just nu. Allt kommer att börja om när operationen är genomförd. Skägget ska bära den nya tiden.

202. Billig oändlighet

Imorgon kliver jag ombord på ett tåg till Göteborg. Jag ska bo hos Jennifer. MF DOOM kommer till Way Out West. Jag ska försöka gå och se honom. Jag ska se till att träffa David och Patricia. Daniel kommer jag tveklöst att träffa. Berggren skulle jag gärna träffa.

Jag har kommit in på en lärarutbildning och Religionshistoria II, och det är struligt med tillgodoräknande av poäng och CSN och registrering. Jag vet inte riktigt vad jag kommer att läsa i höst. Det vore roligt att läsa Religionshistoria II, men jag kanske blir tvungen att läsa någon typ av introduktionskurs på lärarprogrammet istället.

Tyvärr har min framförhållning varit av det sämre slaget så jag tvingas ta med mej kurslitteratur på min resa. Jag ska läsa Islam. Den raka vägen av John L. Esposito och helst återläsa Den tidiga kyrkans historia av Henry Chadwick som för övrigt var bedrövligt översatt.

Mitt huvud är fullt av poesi.

201. Alex & Alex

ALEX PÅ TULLY'S COFFEE, 17 JULI 2011

ALEX & ALEX

Häromdagen träffade jag Alexander och tog en fika på Tully's. Jag fick bland annat höra brottstycken ur den mycket intressanta boken Method av Dick Raaijmakers som jag skulle vilja läsa snarast möjligt. Jag använde min nyupptäckta fototeknik med förstoringsglas som extern lins och tog några bilder på Alex. Det blev många bra bilder. Senare hade jag nöjet att träffa Alexandra, Alexanders kompis som liksom honom studerar vid Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam. Två fantastiskt trevliga Alex.

ANTIOÄNDLIGHETENS GENESIS

När Bronta lyckades urskilja den i fata morgana kamouflerade flocken famlade hon med handen efter mästaren och frågade: "Vilka är de där varelserna som kommer emot oss över fälten?" Och mästaren svarade: "Det är inte flera, utan en."

200. Minnena lyssnar på staden

ZACHARIAS I MITT RUM, 10 JULI 2011

199. Tidens räknare

KLARA I FATBURSPARKEN, 9 JULI 2011

SJUKDOMEN SOM VÄLSIGNELSE

Jag gör mitt bästa för att se sjukdomen som en välsignelse och jag söker finna glädjen i bördan, men det är mycket svårt. Stundom är jag tillbaka vid den sorgliga tanken som tycks fatta ett grepp om mej och visa mej tidens mängd. Då erfar jag en stark känsla av rädsla. De flesta av mina reflektioner kretsar kring tiden och universums natur. Jag gör försök i att finna lösningar till vad jag ska göra i livet. Jag tror att jag ofta inbillar mej att jag på något vis absorberar den fruktan som jag inte finner hos andra, att jag på något vis bär den fruktan jag anser nödvändig, men som saknas i min omgivning. Det är förmodligen ett väldigt ohälsosamt förhållningssätt. Jag tror att det påverkar mej mer än vad jag vill erkänna. Jag mår ganska dåligt ibland, men jag intalar mej själv att det finns en lösning och att den är värd allt lidande som jag i perioder utsätter mej själv för. Det påminner mej om en science fiction-berättelse, där någon ansluter sej till en maskin för att söka något, men stannar kvar längre än föreskrivet och lider konsekvenserna eller finner föremålet för sökandet. Jag minns inte vilket.

Och minnena. De tillhör samma kedja av reflektioner. Tiden och minnena är relaterade. Och jag tänker på dem flera gånger varje dag. Jag undrar vad som kommer att hända.

198. Dubbla hologram

ordkonst 1-2011 >> TEMA: FINLAND

Jag går igenom Dans anteckningar just nu. Det är min syssla för stunden. Jag har fjorton A4 kvar. Sen ska jag skriva ut resultatet av genomgången. Jag måste sova bra inatt för imorgon ska jag vara jätteduktig och för att vara jätteduktig på bästa sätt så måste jag vara utvilad.
Zacharias kommer på söndag. Det ska bli makalöst roligt! Jag ser fram emot att läsa och promenera mycket tillsammans med honom. Och skratta. Att skratta med Zacharias borde något heta som jag ska skapa.

Jag läste nyligen The Last Evolution av John W. Campbell, Jr. I början av boken uppmanas läsaren om att tala med sitt barn om ras innan man låter barnet läsa texten. Det påstås att åsikterna som uttrycks i texten är av en annan tid och att texten skulle sett annorlunda ut om den skrivits idag. Enligt utgivaren bör antagligen också exempelvis Så talade Zarathustra innehålla en sådan varning. Det är riktigt dålig dramatik i den här långnovellen, men eftersom det handlar om människans undergång till förmån för maskiner och i förlängningen så kallade icke-materiella maskiner lyckas författaren formulera vackra fragment om bland annat slutet som gör den väl värd att läsa.

197. Det allfaldiga ljuset

NÅGRA TIMMAR EFTER INGREPPET PÅ SÖS

SPONTAN PNEUMOTHORAX

Den 14 maj punkterade jag lungan efter att ha lyft bananlådor. När läkeperioden närmade sej sitt slut ompunkterade jag lungan genom att - mot läkarens rekommendation - lyfta ett barn. Jag sjukskrevs, men arbetade ändå på förskolan som sommarevikarie. Sen märkte jag att någonting var fel och övervägde att åka till sjukhuset. Efter en stund var jag övertygad av kollegor och satte mej på bussen till Södersjukhuset. Efter att ha röntgat mej upptäckte dom att det var läge att dränera min lunga. Jag fick skjuts till intensiven och där förberedde dom sej för ingreppet. Dom rengjorde mitt bröst, gav mej lokalbedövning och pressade in en slang genom bröstet in till lungan. Dom tejpade fast ventilen som jag har haft där sen dess.
Nu har en remiss skickats till Karolinska för att thoraxkirurgerna ska besluta om jag ska opereras eller inte. Om ja, så gör man ett videoassisterat ingrepp med tre hål och det gör tydligen ganska ont. Jag blir i så fall sjukskriven i flera månader, enligt läkaren. Den här gången är jag sjukskriven till den 9 juli.

BÖCKER JAG HITTADE PÅ EUROCON 2011

EUROCON 2011

I tidningen såg jag att den europeiska science fiction-konventionen Eurocon var i stan. Jag hade givit upp hoppet om att gå dit, men mams och Leif följde med och tog med Viktor. Dom uppskattade det inte lika mycket som jag, men dom sa att det var intressant att följa med just för att få en inblick i "den världen". Jag träffade min kurskompis Micke en väldigt kort stund där. Vi gick om varandra tidsmässigt. Jag hade tyvärr inte orken att sitta och lyssna på paneldiskussionerna och föreläsningarna. Det hade varit mycket intressant att gå på festen som dom tydligen hade kvällen innan. Dessvärre var jag inte i form för festande. Jag hittade många böcker som jag blev nyfiken på. Dom kostade som mest 20 kronor, vilket jag tycker var ett mycket överkomligt pris.

SKRIVANDET

Nu när jag verkar bli hemma ganska mycket framöver så ska jag arbeta på mina texter. Jag borde kunna bli färdig med SAOL ganska snart. Det är svårt att säga exakt hur många dagar det kommer att ta, men jag blir garanterat klar innan lungan är läkt. Jag är lockad att i science fiction bearbeta upplevelserna kring alla mina timmar på sjukhus.

196. Evigheternas pussar

Jag punkterade min vänstra lunga i lördags. Förmodligen skedde det när jag möblerade om rummet med Zackies banankartonger. Dom syns till höger i bild. Dom är fyra.

Höger underarm

Jag satt i mitt rum när jag plötsligt fick svårt att andas. Det gjorde ont att ta djupa andetag. Jag fick inte tillbörligt med luft. Jag gick runt i lägenheten en stund och sträckte på mej, men det blev bara värre. Jag hängde mej en stund i hävstången, men det hjälpte inte. Jag ringde mams och hon och Johan kom över och skjutsade mej till Nacka Närakut där jag förklarade situationen för sjuksköterskorna som i sin tur förklarade för mej att röntgenavdelningen hade stängt för dagen, så vi fick åka vidare till SÖS.
På SÖS fick jag sitta i Väntrum B en stund. Sen fick jag träffa två sköterskor som gjorde en snabb undersökning. Dom gav mej ett identifikationsband och fyllde tre små rör med mitt blod. Sen fick jag en brits och ett litet semirum.
Från britsen hade jag en bra utsikt. Jag hade väldigt ont i bröstet och tog lätta andetag för att minska smärtan, men det var ganska mysigt att sitta där i bristen och se människor gå förbi eller ligga i britsar i rummen på motsatt sida av korridoren.
Efter ett tag kom en sjuksköterska och hämtade mej. Jag sade att jag kunde gå själv, men hon ville hellre skjutsa mej, vilket var riktigt härligt! Jag sträckte handen mot taket och ropade “wohoo!” när hon satte iväg nedför korridoren och hon ropade som mitt eko samma sak strax därefter. Det var en trevligt sjuksköterska. Hon förde mej till röntgenavdelningen. Där fick jag klä av mej och stå i konstiga ställningar och röntgas.
Sen kördes jag tillbaka av mams. En lång väntan följde. Under tiden placerades en mycket gammal kvinna i ett av rummen på motsatta sidan av korridoren. Sjukhuslinnet som hon hade på sej var på glänt så jag såg hennes bröst. Det var det äldsta bröstet jag sett.

Utsikten från britsen

När hålet i lungsäcken är 4 mm eller mindre så klarar kroppen själv av att läka punkteringen. Om hålet däremot är större så måste man dränera lungan. Läkaren kom och berättade att hålet i min lungsäck var 4 mm. Han berättade också att jag inte får flyga på en månad, inte lyfta tunga saker och anstränga andningen för mycket. Det som var mest överraskande att höra var att jag aldrig får dyka med syrgastuber. Mina lungor skulle inte klara av det.
Jag ska röntgas igen inom några dagar. Om hålet inte blivit större så slipper jag det förmodligen något obehagliga ingreppet. Läkaren föreslog att jag skulle höra med lungavdelningen om jag uppnått kvoten för antalet punkteringar. Vid upprepade fall limmas tydligen lungsäcken eller lungsäckarna ihop.

Identifikationsband

När jag gick därifrån så passerade jag den där äldre kvinnan. Hon hade blivit flyttad ut till korridoren igen. Hon log och vinkade till mej när jag gick hem.

195. När vi till sist reser oss upp

Jag tillhör dem som väntar på att genmanipulation... Jag orkar inte.

194. 5000 drömmar om din feber

Drömmen började innan detta, men jag minns bara händelseförloppet från stunden då vi kom till ditt hem och framåt.
Du bodde med din mamma. Vi kom in i lägenheten eller radhuset eller villan, det gick inte att uttyda vad det var, men ditt hem hade två våningar. Fast den nedre våningen var bara ett rum där man hängde av sig kläder och tog av sig skor. Därifrån gick det en trappa upp till ett TV-rum där din mamma satt. Jag är inte säker på om vi tog av oss jackorna. Din mamma satt i en soffa bara någon meter från TV-apparaten. Det strömmade grönt ljus ur den. Din mamma tittade på oss när vi kom upp för trappan. Jag gick fram för att hälsa och först skakade vi hand, sen ville hon känna på mitt ansikte. Hennes händer rörde först mitt skägg. Sen stoppade hon fingrarna innanför mina glasögon och kände överallt i ansiktet. Jag trodde mig ha insett att hon var blind, men det visade sig att hon hade en allvarlig synskada som i princip innebar blindhet, men hade något med färger att göra.
Till höger om soffan fanns en dörr. Den var öppen. Vi gick in i det rummet. Sen stängde du dörren. Du lade dig ner i en hörnsoffa som stod i mitten av rummet. Jag lade mig bredvid dig. Vi lade filtar på oss. Du hade betydligt fler filtar än mig. Du var ledsen. Jag tror att du tyckte illa om din mamma. Jag satte mig upp en aning och lade min hand på din panna. Du hade feber. Du tyckte att det var mycket besvärligt. Jag lade mig ner igen och hasade mig närmare dig och höll om dig. Jag lade min kind mot din kind och din kind var behagligt varm. Vi gjorde en oengagerad ansträngning att prata, men insåg efter att ha uttalat ett eller två tysta ord att det var värdelöst och sen somnade vi.
Fast det där sista är en efterkonstruktion. Egentligen var vi vakna ganska länge och oroade oss för att din allvarligt synskadade mamma skulle komma in i rummet. Bilder av att färdas i en tunnelbanevagns förarhytt bröt fram i långsamma blixtartade fragment. Som blixtar i slow motion.

193. Jag inväntade hennes kommunikation

10 april 2011

EN GOD FRÄMLING

För ett par dagar sen stannade jag upp på vägen hem - som jag ofta gör - och tittade på himmelen. Jag såg ett flygplan som cirkulerade ovanför mig och det gjorde mig nyfiken. Det sker inte så ofta att flygplan cirkulerar ovanför mig. Efter att ha flugit en cirkel i min syn ändrade flygplanet riktning och flög iväg. Några sekunder senare möter jag en kvinna som måste ha sett att jag stannat upp för att titta på flygplanet och tänkt att jag därför var mottaglig för kommunikation. Jag mötte hennes blick - så som jag försöker göra med alla jag passerar när jag går omkring - och jag såg att hon tog sats och jag inväntade hennes kommunikation. Hon sa:

- Nu kan man plocka sin egen mat.

Och det var en av de vackraste stunderna i mitt liv. Det kändes fantastiskt att träffa någon som känner naturen. Hon visade mig vildgräs och en massa småsaker som jag inte minns vad de heter. Våren hade kommit och hon hade varit ute och hämtat dess första tecken. Sen gick jag hem.

BISKOPS-ARNÖ & NYCKELVIKSSKOLAN

Igår var jag på Biskops-Arnö och såg mig omkring. Vägen till ön var nästan översvämmad. Boplatserna såg lite halvslitna ut, men biblioteket var mycket fint och det fanns en gymnastiksal och ett rum med träningsmaskiner plus vikter. Tjejerna från örtmedicinkursen gav det bästa intrycket. De var öppna och trevliga. Om jag kommer in på skolan tror jag att jag kommer att isolera mig under kursåret. Jag kommer att läsa och skriva och träna och bli minst vegetarian, även om målet i förlängningen är att bli vegan.
Efter besöket på ön åkte jag in till stan och mötte Klara, Elin och Jonathan. Vi tog tunnelbanan plus bussen plus gick till Nyckelviksskolans vårutställning. Jag träffade massor med folk som jag inte sett på länge. Ett par av sakerna gav mig bra idéer, merparten påverkade mig däremot inte i något nämnvärd mån. Den sak som jag fastnade mest vid var ett flytande hus med en exteriör trappa med en spegel på väggen vid platån på botten, men ändå i luften. Trappan slutade med det sista trappsteget och ovanför det fanns det ingenting.

SKOLAN

Buddhismens filosofiska sida är lite halvknepig att svälja under stress. Men om jag bara hinner prata igenom den med kurskompisarna så är nog allt lugnt. Vi får tentan på torsdag.

SKRIVANDET

Nästa tisdag är det Poetry Slam. Jag har inte skrivit färdigt något nytt än. Men det kommer att gå fort. Jag ska sammanställa 10 A4 till Biskops-Arnö på tisdag och delar av det materialet ska jag använda nästa vecka. Mina tävlingsdikter blir de senaste versionerna av Det sovande huvudets sköldar och Vi som är Shiva samt en helt nyskriven bit som kretsar kring ljus.
Nyligen fick jag en idé som ledde till att jag kommer att kalla en av mina berättelser På en av solens månar. Förmodligen kommer den att innehålla en kille vars tjej har dött i måncancer.

192. I alla riktningar splittrat mörker

Pleasure Trail, An Ominous Evening #2, Solna HQ, 26 mars 2011

I fredags var jag var Dark as a Dungeon på Café Mineur. Det var mysigt att de förvandlat underjordslokalen till en klubb. Det fungerade mycket bra. Alice och Alfred var med. Det var kul att träffa dem. Alfred läste upp fragment ur en av hans dikter och jag fastnade för "ett koagulerat hav". Olof var också där, vilket inte var så konstigt: hans band Molemen skulle ju spela där.

Igår var jag på Solna HQ och såg Dan spela som Pleasure Trail. Han körde ett glänsande set och avslutade med allsång till en cover av Beyoncés Halo. Jag tog över 150 fotografier under spelningen, och merparten blev riktigt schyssta.

Den 15 april är sista dagen att skicka in ansökningsproverna till Biskops-Arnös skrivarkurs. Jag tänkte bifoga två eller tre poem och en kortare novell samt ett par inledningar till berättelser. Min idé är att klä prosan i science fiction. Jag ska försöka skriva ihop allt den här veckan, för då kan jag passa på att skicka in samma material till Ordkonst, som har deadline för nästa nummer den 4 april. Jag ska också försöka göra en stor del av materialet scenvänligt så att jag kan använda det den 19 april på slamet.

Boken jag läser nu, Hinduismen. Historia, tradition, mångfald av Knut A. Jacobsen, är mäkta intressant. Det finns omåttligt mycket inspiration att hämta från hinduismen. Dessvärre verkar delkursens föreläsare försumma ämnet genom brist på engagemang, vilket är mycket tråkigt att bevittna.

191. Dubbelhuset och många vatten

Jag har haft minst fyra drömmar nyligen. Den första och andra upplevde jag natten till igår, till söndag. Den tredje och fjärde hade jag natten till idag. På grund av amatörmässigt beteende vad gäller nedtecknandet av drömmarna så tycks jag tyvärr ha försummat två av dem. Igår trodde jag att om jag bara kunde finna någon person som var med i drömmen, så skulle resten uppenbara sig. Nu har jag släppt taget om den förhoppningen.
Varken beskrivningarna av drömmarna eller tolkningarna av dem är på något vis fullkomliga.

DEN FÖRSTA DRÖMMEN

Jag färdas nedför Ångbåtsvägen, men redan innan krönet till Djurgårdsvägen försvinner verklighetens geografi och jag återvänder till en plats som förmodligen inte finns, men som jag har besökt i mina drömmar tidigare. Den här gången är det soligt. Det är svårt för mig att skilja på vad som finns till höger och vad som finns till vänster, men det finns en vik, en grässlätt, en skog, ett stort vitt stenhus. Jag vet hur man tar sig dit, men jag kommer till ett trävilla av någon typ av mörkt trä. Där bor Peter Lindgren, en granne från min barndom. Jag möter en katt som hoppar upp och sätter tänderna i min ena testikel. Jag känner ingen smärta utan snarare obehag. I exakt samma stund klöser den min vänstra testikel. Detta sker alltså samtidigt, parallellt med den andra versionen av drömmen. Peter avlägsnar katten och sen kryper jag in i en liten tunnel med en lucka med hönsnät över glaset för att undkomma katten. Formen på tunneln var som en kurva åt höger. I andra änden av tunneln fanns en likadan lucka. Jag kommer ut ur tunneln och befinner mig utanför det innersta huset, men innanför det yttersta huset. Det här trähuset är egentligen två hus, det större ramar in det mindre. På utsidan av det större sitter Zacharias och läser och han väntar på mig. Jag kan inte ta mig till honom för katten kommer och jag tvingas fly från den och upprepa proceduren med tunneln många gånger.

TOLKNING AV DEN FÖRSTA DRÖMMEN

Jag vet inte om platsen vill säga mig någonting. Den anspelar på min barndom, och sådant erbjuder måhända drömmaren en trygg bakgrund. Vad Peter gör i drömmen har jag ingen aning om. Vi har inte träffats på flera år. Jag såg fotografier på Malin och Hanna (Hans döttrar) hemma hos mamma eller mormor och morfar nyligen, men den kopplingen känns väldigt svag.
Jag sov hos mormor och morfar den här natten och för att vara fullkomligt uppriktig hade jag glömt att ta med mig några kalsonger och var rädd för att väta sängen, vilket kan förklara kattens fientlighet.
Att det är Zacharias som väntar utanför huset med en bok vill jag tolka som att det är något jag längtar efter, men som inte förverkligas förrän i sommar.

DEN TREDJE DRÖMMEN

I den här drömmen sitter jag vid en bänk under en utomhustentamen. Jag ställer mig upp och jag stiger ner i vattnet som är golvet. Jag simmar i en liten flod bort från bänkarna. En gravid kvinna simmar också därifrån. Hon är ung och har mörkt hår som når henne till mitten på skulderbladen. Jag vet i drömmen att hon bara brukar simma i det grunda vattnet med tanke på sitt tillstånd. Jag fattar tag om hennes arm och förnimmer känslan av hud under vatten och vi simmar mot bassängerna där vattnet är djupt. Bassängerna är belägna på flodens vänstra kant. Floden är egentligen en sorts akvedukt. Vi simmar fram till kanten och hänger oss på den.
Här träffar jag Fatima och från att floden varit grumligt vatten i en avlång balja av jord och sjögräs blir den nu klart vatten med en botten av ljus sand och jag och Fatima simmar neråt utan att behöva andas och under en bassäng ser vi massor av ljusa languster som står och rycker och skakar. Vi simmar fort uppåt samtidigt som langusterna rusar ut från sitt gömställe för att attackera oss. Jag tittar ner och ser att våra fötter trampar vatten precis ovanför langusternas antenner. När vi kommer upp till ytan simmar vi till kanten av floden och tittar ner och ser Klara och någon annan tjej som gör någonting långt därnere, under flodens akveduktpelare, under den bortre bassängens pelare. Jag ser mig omkring och Christer Hedin står i floden vid flodkanten och tittar också på Klara och den andra tjejen. Jag tror att de kämpade mot languster.

TOLKNING AV DEN TREDJE DRÖMMEN

Den gravida kvinnan är mystisk. Hon kan vara sänd av mitt undermedvetna för att representera min dröm om att bilda familj. Min respekt för henne går bortom det faktum att hon är gravid. Men det kan också vara en efterkonstruktion.
Fatima träffade jag ju förra veckan, så det är inte alltför konstigt att hon är med i drömmen. Klara och Fatima hör ihop genom kvällen jag träffade dem, så det är inte heller konstigt att Klara är med. Languster har jag bara sett en eller två gånger, men bara en gång levande. Det var i Portugal med mamma, pappa och min bror. Vi såg en eller flera i ett akvarium i en restaurangs skyltfönster. Att de återvänder i den här drömmen är lite oväntat, men eftersom vattnets närvaro var så påfallande och languster är vattenvarelser så finns det åtminstone en logisk koppling.
Jag har skrivning imorgon och det är Christer Hedin som har varit delkursansvarig för de abrahamitiska religionerna, så det är inte heller konstigt att både han och skrivningen figurerar i drömmen.

190. Ovan all eld

En av mina största influenser, 21 juli 2008.

Tidskriften Ordkonst tycker att min poesi är "häftig, den är absurd och hängiven och just precis lagom underlig för att man ska påverkas som läsare". De baserade sitt omdöme på en version av Det Sovande Huvudets Sköldar, som jag skickat in och som kommer att publiceras i nästa nummer av tidskriften. En äldre version av samma poem publiceras i nästa nummer av flum.
Idag fick jag tillbaka en avklarad tenta, det kändes väldigt bra. Dessutom sprang jag in i Fatima vilket resulterade i gemensam lunch. Sen besökte jag synagogan mellan Berzelii park och Kungsträdgården. Jag fick bära kippa på det nyrakade huvudet. Det var fint inuti synagogan och det var kul att hitta på någonting tillsammans med kurskompisarna.
Efter studiebesöket åkte jag till Mariatorget och gick till Café Sodom där Hedvig satt och skrev. Det var mycket trevligt att träffa henne igen. Vi gick in på Staffars Serier, där jag för första gången fick träffa Staffar. Han var en egendomlig men mycket trevlig figur med ett uppspelt, rentav hektiskt och spretande sätt att prata. Vi pratade om mutanter och dylikt.

Poesin går bra. Men jag är inte glad.

189. Den stora tablån

Peter Åkerbäcks illustration, 2 februari 2011

När jag kom till Slussen från Universitetet idag såg jag till min förfäran att de i bussterminalen bytt ut den gamla stora tablån mot två mindre. De tror att det blir lättare att se vilken buss man ska ta om man delar upp bussarna i gruppen som kör till Värmdö och gruppen som kör till Nacka. Men alla bussar kör ju genom Nacka på vägen till Värmdö, vissa av linjerna har säkert 10-15 bullhållplatser i Nacka innan de kommer till Värmdö.
Det som fick mig att reagera var att de genom denna handling kom att blanda sig in i min bok, där Slussen men framförallt Ryssgården kommer att spela en av de större rollerna bland platserna, tror jag just nu. Det är inte helt säkert att Ryssgården kommer att bevaras. Det har varit tal om köpcentrum, varuhus och dylikt.

Häromdagen fann jag en av mina favoritskivor på vinyl. Jag kallar den favoritskiva, trots att jag egentligen inte har lyssnat på så mycket annat än två av låtarna, men de två låtarna är bland de bästa jag vet. Elizabeth Fraser sjunger Tim Buckleys Song to the Siren och Roy Harpers Another Day.

Om jag minns rätt så var det den 18 februari som jag skaffade två biljetter till James Blake på Södra Teatern den 3 april. Jag ser fram emot det.

Jag har enormt mycket inspiration just nu. Dessutom har jag stor lust att läsa en massa saker. Bland annat det gäng med science fiction som jag beställde nyligen: Isaac Asimovs Foundation-trilogi, Arthur C. Clarkes 2001: A Space Odyssey och Rendezvous with Rama (som Mass Effect-spelen verkar ha tagit idén till Citadel ifrån), Philip K. Dicks The Man in the High Castle, bröderna Strugatskys Roadside Picnic (som blev Stalker), Olaf Stapledons Star Maker och Last and First Men, Larry Nivens Ringworld (som verkar ha inspirerat till Halo-spelen), Joe Haldemans The Forever War och Roger Zelaznys Lord of Light.

188. Vi byggda i öken

De räknade tiden efter templens färdigställande. När det första templet var färdigt inleddes templets tid. När det andra templet var färdigt inleddes det andra templets tid. På den vägen fortsatte det.

187. Plus en dröm

Natten till igår drömde jag att jag satt i Laduvikssalen på Stockholms universitet. Det var salsskrivning och jag satt vid en bänk på höger sida om rummets mittpunkt. Christer Hedin, som är min aktuella föreläsare i de abrahamitiska religionerna, stod längst fram och förklarade den enda tentafrågan. Frågan var "Vilka fem vapen fanns det förr i tiden?". Hedin gav kniv och spjut som exempel och därmed också svar. Skrivningen började och jag skrev ett A4. Sen tittade jag på mitt armbandsur och övervägde om jag skulle duscha. Jag satt ännu en stund och skrev sen reste jag mig och gick till höger och där, inuti salen, mot väggen, fanns två duschkranar och ett kakel-T som omgärdade duschytan. Jag tog av mig mina kläder och pressade in knappen som fick vattnet att fräsa ur munstycket. Jag tog en lång dusch och tittade samtidigt ut i salen och på mina kurskamrater som satt där och skrev. Efter en rentav patetiskt lång dusch klädde jag på mig och gick tillbaka till min plats. Jag fann att det bara var fem minuter kvar och hetsskrev den sista stunden. I och med mitt överlämnande av pappret till Hedin var drömmen över.

Igår märkte jag att CSN äntligen beviljat mig studiemedel. Jag blev mycket lättad. Första utbetalningen kommer imorgon och summan är stor eftersom jag då får allt jag redan borde ha fått på en och samma gång.

Idag fick jag ett SMS från Kelly plus vi sände SMS fram plus tillbaka plus sågs sen utanför biblioteket plus gick till restaurangen i bortersta änden av universitetet plus köpte varsin vegetarisk focaccia. Vi åt plus pratade så länge att vi båda blev försenade till våra föreläsningar.

Tanvir ringde mig tidigare ikväll och frågade om jag ville läsa poesi utanför biblioteket på Stockholms universitet den 16 mars med anledning av lanseringen av ett humanistiskt manifest med mera. Jag minns inte allt. Jag återkommer när jag har fått mer information. Hursomhelst tackade jag ja till erbjudandet. Det blir ett bra tillfälle att öva inför Södermalm Poetry Slam.

Imorgon ska jag disciplinera mig själv till att läsa mycket.

186. Ljusbreven

Månen, 12 februari 2011.

Jag anmälde mig till Södermalm Poetry Slam häromdagen. Tisdag den 19 april kvalar jag till SM i Poetry Slam. Beslutet kom hastigt. Jag blev kontaktad av Johan Wretman, som jag tävlade med för ett par år sedan på Frescati Poetry Slam. Han är en av de som driver Södermalm Poetry Slam nu. Hursomhelst så föreslog Johan att jag skulle anmäla mig för en "comeback". Jag vet inte om jag kommer att få ångra det senare, men nu är jag i alla fall med.
Jag har redan börjat tänka taktiskt inför tävlingen. Varje gång är det 8 poeter som tävlar. 4 slås ut i första omgången. Därefter möts poeten med högst poäng och poeten med fjärde högsta poäng i den ena semifinalen, och poeten med näst högst poäng möter poeten med tredje högsta poäng i den andra semifinalen. Därefter blir det final. För att ha möjlighet att vinna måste jag alltså ha förberett 3 textstycken till den 19 april. Att rangordna dem i taktiskt ordning är svårt. Vilken av dikterna läser man först? Den bästa?

Den har aldrig haft någon definitiv form, men en av de dikter som jag väljer att framföra blir med stor sannolikhet den jag kallar för Vi som är Shiva. Om jag i all blygsamhet nu skulle ta mig till både Stockholmsfinalen och SM så måste jag nog arbeta fram nya texter och inte bara redigera gamla. Jag kommer förmodligen att använda delar av Det sovande huvudets sköldar. Man bör ha i åtanke att det var ett halvår sedan jag överhuvudtaget skrev en dikt. Alltsedan dess har jag bara samlat på mig anteckningar. De totalt 180 sidorna kommer väl till pass nu när det blir tid att skriva tävlingsdikter.

185. Medvetandeström

Månen och en lampa, 12 februari 2011.

zacharias är i stockholm och det är behagligt och på fredag ska jag åka till uppsala och lyssna till johannes anyuru som samtalar med radio upplands lena redin på uppsala stadsbibliotek och jag har på riktigt börjat inse vad jag vill göra med mitt liv jag vill skriva bara skriva och jag kan tänka mej att ta nästan vilket jobb som helst och bara jobba för att få pengar till hyra och mat och inspirerande saker och sen skriva resten av min tid och jag behöver nog bo för mej själv för att kunna göra det mest effektivt och jag borde läsa koranen och bibeln just nu men jag har svårt att koncentrera mej och jag vill sortera allt inuti datorn men jag har inte tid och jag har hopp om en god framtid även om det kommer att ta lång tid att bli lycklig och om csn stryper mina tillgångar tänker jag lägga maximal del av min energi åt att färdigställa texten och den är så vacker just nu och jag önskar att jag kunde visa den men den är ju inte färdig och den kommer att bli ännu bättre när den är färdig men det är lång tid mellan nuet och färdigställandet och jag hoppas bara att hon kommer innan dess

184. Reviderade versioner av oändliga beskrivningar av fiender

Projektet som presenterades i föregående inlägg kanske borde heta Reviderade versioner av oändliga beskrivningar av (våra) fiender. Då blir ämnet mycket bredare och möjligtvis också mer intressant.
Sista datumet att skicka in texter till Ordkonst är 21 februari. Jag har egentligen inte tid att sitta och skriva skönlitterära texter just nu, så jag kanske får sikta på nästa nummer istället.

183. Reviderade versioner av oändliga beskrivningar av trappor

Jag har ett nytt projekt. Jag funderar på att bjuda in andra författare för att kanske göra det till en antologi. Titeln för projektet är Reviderade versioner av oändliga beskrivningar av trappor. Det är vad man kan kalla en novellsamling i förslagsvis 10-12 delar. I varje avsnitt beskrivs en trappa eller flera trappor eller rentav trappsystem. Jag ska smygfullt börja arbeta på det här projektet nu. Vi får se när ett utkast av en beskrivning av en trappa är färdigt.

182. Inledning till en oskriven berättelse

När prinsen dog lät kungahuset avrätta tre tjänare. Anledningen till detta var att man trodde att prinsens själ skulle leva vidare i en värld bortom döden och för att göra livet i den världen lättare skulle han få tre tjänare som liksom i denna värld skulle bistå prinsen när han var i behov av assistans.
Vad kungahuset aldrig fick reda på var att prinsens själ mycket riktigt levde vidare. Den hamnade på en plats kallad...

181. En impuls av abstrakt betong

gillar du datorspel? jag och ett par kompisar har byggt ett nätverk av gamla PC:s med Windows 95 i ett sånt där Shurgard-rum. vi använder bilbatterier för att få elektricitet. allt körs lokalt. vi spelar typ intressanta spel: vissa är pilotspel (såna som aldrig släpptes officiellt). vi brukar gå dit på lördagsmorgonen och spela tills Pontus får epilepsi. då ringer vi hans storebrorsa som får hämta honom och sen brukar vi andra typ kolla Buttricks-grejor i leksaksbutiken eller nåt. tills vi blir hämtade. Adam får inte vara med längre och vi behöver kanske en femte spelare. vill du hänga med nån gång?

180. Med regnet som harpa

Det är mig högst angenämt att nu hava ett konkret mål att uppnå vad gäller mitt fysiska tillstånd. En rad bakslag, får en väl lov att kalla det, har lett fram till detta, men ändå blev jag räddad ur den av mig själv skapade röran. Jag rycktes ur mitt eget sammanhang för att någon såg det värt ansträngningen det skulle ta att lyfta upp mig ur min självcirklande tillvaro på randen till elände. Jag kunde ha uttryckt det bättre, men då hade det här inte blivit skrivet.

Det krävdes måhända en vilsenhet för att erhålla den här vägen. Jag upplever det som om någon lyckats hämta en urtida elektrisk puls ur den kosmiska dansen och sedan givit den till mig, märkt mig med något gammalt.

En vis enhet har fattat min hand och leder mig någonstans. Universums kärna är ett telefonsamtal bort.

Jag kan överge den abstrakta språkföringen en stund och berätta att jag arbetade för sista gången på förskolan igår. På tisdag ska jag på den första föreläsningen i Teori och Metod. Kursen är så mycket mer än vad jag hade hoppats på. Den verkar vara fullkomligt förenlig med min texts behov.

179. Inplastat månljus

Tobias på Slussens tunnelbanestation.

Jag sparar de mer personliga utläggningarna åt andra forum, men här kan jag nämna att jag har lagt mer pengar på skivor än vad jag borde ha gjort. Det jag fann var bland annat:

• Cocteau Twins - Blue Bell Knoll (4AD, 1988)
  
• Cocteau Twins - Lovers Are Mortal (Garageland, 1985)
  
• Eva Dahlgren - Fria världen 1.989 (The Record Station, 1989)
  
• Eva Dahlgren - Ung och stolt (The Record Station, 1987)
• Organism 12 & Seron - Hotell No Monkey Business (No Monkey Business Entertanement, 2000)
  
• Philip Glass - Glassworks (CBS, 1982)
  
• The Juggaknots - The Juggaknots (Fondle 'Em, 1996)
• Vangelis - Chariots of Fire (Polydor, 1981)

Lovers Are Mortal är från första upplagan med orange vinyl. Helt onödig information.

178. Muterad tid

Tillåt mig att gå till utkanterna av min förmåga och genomföra ett år i disciplinens tecken. Mitt första åtagande är läsningen av Fågeln som vrider upp världen. Jag kräver att den är utläst innan vårterminen börjar.