206. Tidsgetton

SOLEN

INUTI SOLEN

Både igår och idag var molnlagren precis så pass tjocka att jag kunde titta på solen utan att bländas och ändå se dess skepnad. När jag först såg klotet på himlen var jag osäker på om det var månen eller solen. Jag tror att solen ser större ut än månen på himlen.

DÄR TIDEN ÄR INSTÄNGD

Igår läste jag om Ridley Scotts Prometheus, en film som jag längtar efter att se. Det är osäkert huruvida det är en så kallad prequel (som jag antar att man skulle kunna ersätta till föregångare) till Alien eller inte. Jag gillar tanken med "engineers of space", som Scott kallade det när han berättade om hur projektet tagit en ny riktning. Skådespelarna har dock påstått att det verkligen är en prequel. Vad det är blir hoppas jag att Scott vågar göra en smakfull, långsam och mörk berättelse av filmen. Den har potentialen att bli en av de bästa science fiction-filmerna någonsin.
Jag läste någonstans att han även planerar att göra en ny Blade Runner, men det var osäkert huruvida det rörde sej om en remake eller en uppföljare. Såhär skrev El-P en gång på Twitter:

RIDLEY SCOTT: IF YOU REMAKE BLADE RUNNER DONT FORGET TO SIT IN A WARM TUB AFTER WARDS AND "DIRECTORS CUT" YOUR FUCKING WRISTS.

Jag anser, liksom El-P, att en remake är onödig och ovärdig. Scott kanske önskar att han hade gjort filmen annorlunda, men resultatet var så fantastiskt att det känns som slöseri med tid och pengar att göra om en klassiker istället för att arbeta fram en ny klassiker. Som beundrare av filmen är jag även mycket tveksam till att skapa en föregångare eller uppföljare. Jag skulle lämnat filmen och dess arv i fred och gjort något annat. Och om Vangelis skulle göra musiken även denna gång så överträffar han med största sannolikhet inte sitt originalverk.

TILLS HON KOMMER

Jag skulle vilja umgås med någon förnuftig, klarsinnad och kreativ människa. Eller totalt isolera mej själv med böcker.

Han samplar bara slutet på alla sånger.

205. Övriga heliga

1000

UTBILDNING ELLER UTROTNING

Jag ser det som något av en plikt att källsortera mitt skräp. Det är med förhoppningen om att verka skonsamt gentemot min hemplanet som jag sorterar mitt skräp, promenerar bort till Lidls parkering och slänger det i de stora gröna metallkapslarna. Samtidigt som jag känner att jag då gör något rätt, så finns där också känslan av att det jag gör är näst intill obetydligt för planeten. Förmodligen är det bara den kraft som utvecklas på CERN som är stor nog att förgöra planeten.
Är det då för de levande som jag bör engagera mej i återvinning? För människorna? Jag ställer mej ofta frågan om intelligent liv är det bästa för universum, men sen saknar ju universum förmågan att reflektera över saker, så intelligent liv är väl kanske kronan av allt. Ändå blir jag illa till mods när jag tittar på naturen och ser hur vacker den är, och vad mycket hemskt vi orsakar den.
Kanske är jag lite väl sentimental. Kanske kommer framtida generationer att ha utvecklat livsföringssystem som är milda mot planeten. Kanske behöver vi bara lite tid. Kanske kommer det alltid att finnas människor som förbryter sej mot planeten och dess liv för att nå egna småsinta mål. Kanske kommer dessa människor att vara för många och själviska för att omvända. Det intelligenta livets potential är så fantastiskt stor. Är hoppet utbildning eller utrotning?

KOMMENTAR

Förmodligen är ovanstående stycke alldeles för simplifierat, generaliserat och kanske också överdrivet och paranoidiskt(?) för att kunna tas på allvar, men själva frågan bekymrar mej.

EFTER OPERATIONEN

Jag har nedsatt känsel i området kring ärren. Det är en ganska obehaglig känsla. Det är fortfarande skorpor kvar och vad som var det stora dränhålet är nu en varig fläck.

SAUL I UPPSALA

I lördags var jag i Uppsala med Jacob och Erik med anledning av Saul Williams som gästade Ordsprak 2011. Jag gillar Uppsala riktigt mycket. Det är inte otänkbart att jag flyttar dit någon gång. Hursomhelst! De flesta av de poeter som stod på scen innan Saul var helt okej, men ingen av dem är värd ens tid så mycket som Saul. Han är i mitt tycke den bästa levande estradpoeten och därtill en av de bästa levande poeterna överhuvudtaget. Vi gick ifrån teatern efter läsningen, och jag tror att vi alla befann oss i ett tillstånd av eufori. Trots att Saul skulle kunna ta det lite lugnare, så att han undvek att snubbla över vissa ord, är det svårt att vara det minsta besviken efter en läsning. Har du någonsin chansen att se och höra honom framföra sina verk så tveka inte att infinna dej där! Få människor är så värda ens tid som han är.