153. svart halo kring den sista punkten

jag minns att jag & Daniel var ute & gick. vi såg Johannes Anyuru. jag visste vad hans namn var, men jag hade inte läst något av honom på den tiden. jag hade bara sett den där affischen för Abstrakt Rap. vi gick förbi, men vi såg honom. en stund senare stod vi vid Vasaplatsen & jag vinkade till en tjej på en avlägsnande spårvagn & hon vinkade tillbaka.
jag minns inte om det var senare eller tidigare, men Johannes var på Café Publik. där såg jag honom också.

rubriken kunde lika gärna ha varit Att se Anyuru.

jag måste under sommaren bestämma mej för vad jag ska göra med stora delar av resten av mitt liv. jag är 23 nu. fyller 24 i oktober. jag har ingen färdig utbildning. ett liv som lärare ligger i påsen för begrundan. lov att läsa & skriva på är plus. filmregissör? heltidspoet med vilket jobb som helst? studera? vad?
eftersom jag är osäker på hur världen kommer att se ut om 20 år så vet jag inte vilket val som leder fram till mitt mål. vilket är mitt mål? formulera en (realistisk) målbild!

alla råd & tips är välkomna!

152. en plats i tid och rum

idag spelade jag fotboll på Boovallen med Staffan & Lucas. det var jättekul. jag fick dock skavsår av Lucas' joggingskor.
men jag mår inte bra. förkylningen är fortfarande inte ute ur systemet.
jag läser inte tillräckligt mycket.
jag jobbade 100%, fick 10 700 efter skatt. 93 kronor i timmen. jag måste byta riktning.
jag hade just ett djupsjunk. jag vill härifrån.
jag vill hem.

något jag ser fram emot är den 16 augusti. då debuterar Johannes Anyuru som sommarvärd i P1.
mer om & med Anyuru.

151. elden i vilken du brinner

det börjar dra ihop sej för musikprojektet. Dan sa att vi skulle sätta igång när han kom tillbaka från en spelning i Danmark nu på onsdag. jag måste börja skriva texter på riktigt. jag ser fram emot det!

målet är science fiction på kassett.

150. slagfälten kring naiviteten

Jake i HBO-dokumentären om heroin.

i fredags såg jag Black Tar Heroin: The Dark End of The Street (Steven Okazaki, 2000). den visar delar av fem heroinmissbrukares öden. det är rörande historier. jag rekommenderar den!
om man tycker att det är obehagligt att titta på nålar & blod bör man dock undvika den.
jag fick nys om Okazakis film genom en musikvideo av DJ Bless. i filmen fann jag Never Lonely Alone från The Moray Eels Eat the Space Needle.

häromdagen fann jag dessutom artikeln Med musiken som vapen. jag har bara skrollat igenom den än så länge, men den verkar intressant.

skägget börjar irritera mej. jag vill raka av det, men jag måste träna karaktären. Qwel säger:

"I stopped shaving as proof"

fast han menar inte sluta raka sej av prov på karaktär utan som resultat av att röka gräs.

jag har tittat lite på The O-Zone Battles. det mesta är taffligt. ibland dyker det upp en rolig rad. mitt intryck är dessutom att domarna är helt borta. ibland ser det ut som att vissa av dom inte ens fattar raderna, medan publiken står bakom dom & skrattar. det tydligaste exemplet på domarnas inkompetens är i mötet mellan Sabotage & Martin Zamora. här är del ett & del två.
enligt mej är övertiden helt onödig. Sabotage skulle ha vunnit.

Shazaam mot Third Eye (1)
Shazaam mot Third Eye (2)

en sak som jag tycker är tråkig med mycket rap är fördomarna & stenålderstänket kring homosexualitet, könsroller & så vidare.

149. följ mej till glömska

i helgen var Patricia i Stockholm.
vi träffades vid Medborgarplatsen & gick pratandes till Skånegatan. vi satte oss på ett ställe & drack pratandes. vi pratade om mycket. vi gick vidare till Little Persia där vi träffade Lisa & Marianne & som vi lämnade med Tobbe & Hugo.

nu är jag hemma & förkyld. jag läser En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn. den har stått ytterst i bokhyllan en tid, men i söndags plockade jag fram den & läste ett par sidor. jag blev tidigt imponerad av det sätt på vilket Solzjenitsyn presenterar huvudkaraktären Ivan Denisovitj Sjuchov & dennes omgivning. det är som ett slags kombination av stillastående fakta & framåtskridande berättande. mycket effektivt & elegant.

efter vad jag har sett skulle jag säga att Tyskland vinner världsmästerskapen i fotboll.

148. marsianska kräldjur

idag fick jag beskedet att jag inte blivit antagen till nyckelviksskolan. jag fick också veta att dan & kalle ska bo i berlin i höst. det betyder alltså att dom två plus zackie är borta i höst. det innebär att jag blir kvar på förskolan om jag inte hittar ett annat jobb.
det känns som att jag slänger bort flera år av mitt liv. vad skulle jag egentligen göra på nyckelviksskolan?

vad vill jag göra? skriva.

är det okej? hur ska jag bära mej åt? hur kan jag göra för att möta mina mål på bästa sätt? kommer jag någonsin att ta mej ur den här virveln?
när jag svindlar inför gapande framtid faller tankarna in i slutets trans. det ser ut att bli en ensam höst i stockholm. vad kan jag göra för att förhindra det? när får jag tillbaka mitt huvud?

147. havet av stormar

jag & min bror har klarat mass effect 2. jag hämtade väldigt mycket inspiration från spelet. med hjälp av vad som presenterades för spelaren i mass effect, har bioware lyckats göra många riktigt skarpa vändpunkter i del två. förutom en omtumlande berättelse bjuder uppföljaren liksom föregångaren på häpnadsväckande miljöer, om än mer makalösa.

när vi var färdiga gav vi oss an red dead redemption, den inofficiella uppföljaren till red dead revolver. vi började med multiplayer via xbox live, där dom andra uppkopplade till en början gjorde slarvsylta av oss. förutom den uppenbara kopplingen till GTA fanns för mej ett stort nostalgivärde: känslan av att rida fram genom den enorma världen återsamlar spelminnen från färderna med epona i ocarina of time.

skägget går bra. det här är sista veckan av ordinarie arbete på förskolan. sen blir det mer sommar, fler lediga, mer huvud kvar åt musikprojektet.

jag ser faktiskt fram emot fotbolls-VM.

146. det elektriska språket

bildtexten är gåtfull.

idag var jag på lidingö & hämtade mina arbetsprover på nyckelviksskolan. jag läste på hemsidan att det är 261 sökande till bild & grafisk form & 16 platser. mitt hopp sjönk när jag såg oddsen.
en god nyhet är att min läsning nu på fredag är den sista jag gör på ett tag. jag ska därefter koncentrera mej på musikprojektet.

jag lyssnade på P2 igår & hörde, liksom ofta på den kanalen, intressant musik. jag försökte i efterhand ta reda på vad det var jag hade hört & lyckades finna det jag skulle, men också annat gott. jag fastnade exempelvis för sainkho namtchylak.

jag har spelat mycket mass effect 2 den senaste tiden & snart ska jag ta itu med red dead redemption. det blir mycket soffsittande, så för att hålla hälsan intakt köpte jag joggingskor & shorts i helgen. david & jag kom överens om att börja springa ihop.

jag läste just ut edith södergrans samlade dikter. det blev bättre för varje sida & kulminerade för min del någonstans i den postumt utgivna landet som icke är (1925). till en början tyckte jag att texterna bjöd på godbitar, men att det var på tok för repetitivt - både vad gäller ordval & tema. ett par hundra sidor senare är variationen större & läsaren mer tillfreds. jag fick ut massor av att läsa henne. en rad jag fastnade för är den sista i vad är i morgon? ur septemberlyran (1918):

och ditt ödes lilla nystan skall jag dölja i min klädnings veck.