177. genom lager av ljus

Efter att ha ommöblerat mitt rum, 26 december 2010

Igår skadade jag min fot när jag åkte pulka.
Ommöbleringen gjorde mej belåten.

176. vissa saker skrivs bäst med gemener

jag sitter i mitt rum & lyssnar på john klemmer. jag känner mej ledsen. på måndag börjar jag arbeta kväll på posten. igår hände det något som fick mej att stanna hemma istället för att åka till liljeholmen & gå på fest ensam. murakamis bok tar lång tid att läsa för mej. nu har jag åtminstone kommit halvvägs. jag tänker mycket på texten & vilka händelser som ska följa vilka. det är ett stort pussel & ändå är det hittills bara den kronologiska ordningen på händelserna. i vilken ordning de sedan ska berättas i texten vet jag inte än. jag vet bara att allt ska börja i början & sluta i slutet, med tvisten att just den där början kommer att återkomma efter ett annat slut, långt senare.
jag tänker också mycket på vad jag ska göra med mitt liv. det finns saker som känns värda att fokusera på & det är texten, hon & att vara en god människa med allt vad det innebär. jag blev antagen till religionshistorian på stockholms universitet. jag tackade ja till platsen. den kursen kan gynna mej väl.
jag börjar om igen. den här gången tänker jag göra allt rätt. jag ska sköta mej tills dej.

upphörandet av minnesförlusten. minnesfinnandet. minnesåterfinnandet. som sånger vänner gjorde för länge sedan.

175. en man står vid en skrivare

skrivare s. -n; pl. =, best. pl. skrivarna

En man står vid en skrivare. Han väntar på en utskrift. Något inuti skrivaren rör på sig. En av lamporna i plastpanelen lyser, en annan blinkar. På en LCD-skärm läser mannen data. Ett vitt papper kommer ut ur skrivaren. Mannen sträcker sig efter pappret och vänder på det. Han tittar på pappret, som inte är det papper han väntat på, det är någon annans utskrift. Trycket ser ut som många andra, men innehållet är inte detsamma som mannen söker. Personen bakom denna utskrift har använt storlek 10, kanske 11. Mannen vet såna saker, han arbetar med utskrifter. Skrivaren brusar en stund efter varje utskrift, men nu har den tystnat.
Redan nu undrar jag vem den här mannen är. Läser jag den här texten eller skriver jag den? Åstadkommer jag någon sorts hybrid av läsande och skrivande? Låt oss fortsätta!
Mannen lägger pappret bredvid skrivaren. Något rör på sig inuti skrivaren igen. Den där lampan blinkar igen och ännu ett papper kommer ut. Mannen sträcker sig efter pappret och vänder på det. Fel utskrift igen. Trycket på det här pappret ser däremot inte alls ut som på det förra pappret. Texten är uppstaplad i något som skulle kunna kallas tabeller, fast sammanvävda och med fria linjer. Personen bakom denna utskrift kan inte ha använt samma ordbehandlingsprogram som mannen själv. Mannen tittar bekymrad på pappret en stund, men lägger det sedan på samma plats som det andra pappret.
Vem är den här mannen? Var är han någonstans? Jag tänker mig ett stort kontorskomplex, kanske med hemlighetsstämplade typer av arbeten. Vad kommer att hända härnäst?
Mannen kryper in i skrivarens pappersfack, kräks och sprängs. Fortsättning följer.