1000UTBILDNING ELLER UTROTNING
Jag ser det som något av en plikt att källsortera mitt skräp. Det är med förhoppningen om att verka skonsamt gentemot min hemplanet som jag sorterar mitt skräp, promenerar bort till Lidls parkering och slänger det i de stora gröna metallkapslarna. Samtidigt som jag känner att jag då gör något rätt, så finns där också känslan av att det jag gör är näst intill obetydligt för planeten. Förmodligen är det bara den kraft som utvecklas på CERN som är stor nog att förgöra planeten.
Är det då för de levande som jag bör engagera mej i återvinning? För människorna? Jag ställer mej ofta frågan om intelligent liv är det bästa för universum, men sen saknar ju universum förmågan att reflektera över saker, så intelligent liv är väl kanske kronan av allt. Ändå blir jag illa till mods när jag tittar på naturen och ser hur vacker den är, och vad mycket hemskt vi orsakar den.
Kanske är jag lite väl sentimental. Kanske kommer framtida generationer att ha utvecklat livsföringssystem som är milda mot planeten. Kanske behöver vi bara lite tid. Kanske kommer det alltid att finnas människor som förbryter sej mot planeten och dess liv för att nå egna småsinta mål. Kanske kommer dessa människor att vara för många och själviska för att omvända. Det intelligenta livets potential är så fantastiskt stor. Är hoppet utbildning eller utrotning?
KOMMENTAR
Förmodligen är ovanstående stycke alldeles för simplifierat, generaliserat och kanske också överdrivet och paranoidiskt(?) för att kunna tas på allvar, men själva frågan bekymrar mej.
EFTER OPERATIONEN
Jag har nedsatt känsel i området kring ärren. Det är en ganska obehaglig känsla. Det är fortfarande skorpor kvar och vad som var det stora dränhålet är nu en varig fläck.
SAUL I UPPSALA
I lördags var jag i Uppsala med Jacob och Erik med anledning av Saul Williams som gästade Ordsprak 2011. Jag gillar Uppsala riktigt mycket. Det är inte otänkbart att jag flyttar dit någon gång. Hursomhelst! De flesta av de poeter som stod på scen innan Saul var helt okej, men ingen av dem är värd ens tid så mycket som Saul. Han är i mitt tycke den bästa levande estradpoeten och därtill en av de bästa levande poeterna överhuvudtaget. Vi gick ifrån teatern efter läsningen, och jag tror att vi alla befann oss i ett tillstånd av eufori. Trots att Saul skulle kunna ta det lite lugnare, så att han undvek att snubbla över vissa ord, är det svårt att vara det minsta besviken efter en läsning. Har du någonsin chansen att se och höra honom framföra sina verk så tveka inte att infinna dej där! Få människor är så värda ens tid som han är.
Är det då för de levande som jag bör engagera mej i återvinning? För människorna? Jag ställer mej ofta frågan om intelligent liv är det bästa för universum, men sen saknar ju universum förmågan att reflektera över saker, så intelligent liv är väl kanske kronan av allt. Ändå blir jag illa till mods när jag tittar på naturen och ser hur vacker den är, och vad mycket hemskt vi orsakar den.
Kanske är jag lite väl sentimental. Kanske kommer framtida generationer att ha utvecklat livsföringssystem som är milda mot planeten. Kanske behöver vi bara lite tid. Kanske kommer det alltid att finnas människor som förbryter sej mot planeten och dess liv för att nå egna småsinta mål. Kanske kommer dessa människor att vara för många och själviska för att omvända. Det intelligenta livets potential är så fantastiskt stor. Är hoppet utbildning eller utrotning?
KOMMENTAR
Förmodligen är ovanstående stycke alldeles för simplifierat, generaliserat och kanske också överdrivet och paranoidiskt(?) för att kunna tas på allvar, men själva frågan bekymrar mej.
EFTER OPERATIONEN
Jag har nedsatt känsel i området kring ärren. Det är en ganska obehaglig känsla. Det är fortfarande skorpor kvar och vad som var det stora dränhålet är nu en varig fläck.
SAUL I UPPSALA
I lördags var jag i Uppsala med Jacob och Erik med anledning av Saul Williams som gästade Ordsprak 2011. Jag gillar Uppsala riktigt mycket. Det är inte otänkbart att jag flyttar dit någon gång. Hursomhelst! De flesta av de poeter som stod på scen innan Saul var helt okej, men ingen av dem är värd ens tid så mycket som Saul. Han är i mitt tycke den bästa levande estradpoeten och därtill en av de bästa levande poeterna överhuvudtaget. Vi gick ifrån teatern efter läsningen, och jag tror att vi alla befann oss i ett tillstånd av eufori. Trots att Saul skulle kunna ta det lite lugnare, så att han undvek att snubbla över vissa ord, är det svårt att vara det minsta besviken efter en läsning. Har du någonsin chansen att se och höra honom framföra sina verk så tveka inte att infinna dej där! Få människor är så värda ens tid som han är.
Frågan är hur intelligent det är att förstöra sin egen hemvist? Överskattar människan sin egen förmåga?
SvaraRaderaJag vill ju tro att med rätt förebilder och exempel så kan alla leva planetvänligt, men att skaffa rätt förebilder och exempel åt alla människor är vad man kan kalla omöjlighet.
SvaraRaderaDet är någonstans i insikten om att människan som art aldrig kommer att nå sin fulla potential som det sorgligas krona formas och kröner oss.