176. vissa saker skrivs bäst med gemener

jag sitter i mitt rum & lyssnar på john klemmer. jag känner mej ledsen. på måndag börjar jag arbeta kväll på posten. igår hände det något som fick mej att stanna hemma istället för att åka till liljeholmen & gå på fest ensam. murakamis bok tar lång tid att läsa för mej. nu har jag åtminstone kommit halvvägs. jag tänker mycket på texten & vilka händelser som ska följa vilka. det är ett stort pussel & ändå är det hittills bara den kronologiska ordningen på händelserna. i vilken ordning de sedan ska berättas i texten vet jag inte än. jag vet bara att allt ska börja i början & sluta i slutet, med tvisten att just den där början kommer att återkomma efter ett annat slut, långt senare.
jag tänker också mycket på vad jag ska göra med mitt liv. det finns saker som känns värda att fokusera på & det är texten, hon & att vara en god människa med allt vad det innebär. jag blev antagen till religionshistorian på stockholms universitet. jag tackade ja till platsen. den kursen kan gynna mej väl.
jag börjar om igen. den här gången tänker jag göra allt rätt. jag ska sköta mej tills dej.

upphörandet av minnesförlusten. minnesfinnandet. minnesåterfinnandet. som sånger vänner gjorde för länge sedan.