175. en man står vid en skrivare

skrivare s. -n; pl. =, best. pl. skrivarna

En man står vid en skrivare. Han väntar på en utskrift. Något inuti skrivaren rör på sig. En av lamporna i plastpanelen lyser, en annan blinkar. På en LCD-skärm läser mannen data. Ett vitt papper kommer ut ur skrivaren. Mannen sträcker sig efter pappret och vänder på det. Han tittar på pappret, som inte är det papper han väntat på, det är någon annans utskrift. Trycket ser ut som många andra, men innehållet är inte detsamma som mannen söker. Personen bakom denna utskrift har använt storlek 10, kanske 11. Mannen vet såna saker, han arbetar med utskrifter. Skrivaren brusar en stund efter varje utskrift, men nu har den tystnat.
Redan nu undrar jag vem den här mannen är. Läser jag den här texten eller skriver jag den? Åstadkommer jag någon sorts hybrid av läsande och skrivande? Låt oss fortsätta!
Mannen lägger pappret bredvid skrivaren. Något rör på sig inuti skrivaren igen. Den där lampan blinkar igen och ännu ett papper kommer ut. Mannen sträcker sig efter pappret och vänder på det. Fel utskrift igen. Trycket på det här pappret ser däremot inte alls ut som på det förra pappret. Texten är uppstaplad i något som skulle kunna kallas tabeller, fast sammanvävda och med fria linjer. Personen bakom denna utskrift kan inte ha använt samma ordbehandlingsprogram som mannen själv. Mannen tittar bekymrad på pappret en stund, men lägger det sedan på samma plats som det andra pappret.
Vem är den här mannen? Var är han någonstans? Jag tänker mig ett stort kontorskomplex, kanske med hemlighetsstämplade typer av arbeten. Vad kommer att hända härnäst?
Mannen kryper in i skrivarens pappersfack, kräks och sprängs. Fortsättning följer.