Det är mig högst angenämt att nu hava ett konkret mål att uppnå vad gäller mitt fysiska tillstånd. En rad bakslag, får en väl lov att kalla det, har lett fram till detta, men ändå blev jag räddad ur den av mig själv skapade röran. Jag rycktes ur mitt eget sammanhang för att någon såg det värt ansträngningen det skulle ta att lyfta upp mig ur min självcirklande tillvaro på randen till elände. Jag kunde ha uttryckt det bättre, men då hade det här inte blivit skrivet.
Det krävdes måhända en vilsenhet för att erhålla den här vägen. Jag upplever det som om någon lyckats hämta en urtida elektrisk puls ur den kosmiska dansen och sedan givit den till mig, märkt mig med något gammalt.
En vis enhet har fattat min hand och leder mig någonstans. Universums kärna är ett telefonsamtal bort.
Jag kan överge den abstrakta språkföringen en stund och berätta att jag arbetade för sista gången på förskolan igår. På tisdag ska jag på den första föreläsningen i Teori och Metod. Kursen är så mycket mer än vad jag hade hoppats på. Den verkar vara fullkomligt förenlig med min texts behov.
Det krävdes måhända en vilsenhet för att erhålla den här vägen. Jag upplever det som om någon lyckats hämta en urtida elektrisk puls ur den kosmiska dansen och sedan givit den till mig, märkt mig med något gammalt.
En vis enhet har fattat min hand och leder mig någonstans. Universums kärna är ett telefonsamtal bort.
Jag kan överge den abstrakta språkföringen en stund och berätta att jag arbetade för sista gången på förskolan igår. På tisdag ska jag på den första föreläsningen i Teori och Metod. Kursen är så mycket mer än vad jag hade hoppats på. Den verkar vara fullkomligt förenlig med min texts behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar