mimesis bekymrar mej. är det bästa förhållningssättet hos en skapare att göra saker så vackra som möjligt, även om det inkluderar att man snor lite här & var? ska man låta sitt eget verk innehålla partier med ganska tydlig referens till andra skapares verk?
exempel:jag har arbetat fram en poemtitel: skar mej själv på vatten. när jag googlade fann jag en låtrad ur nirvanas heart-shaped box som lyder: cut myself on angel hair and baby's breath.är nu detta omedvetet plagiat eller undermedveten inspiration? är det godartad mimesis? principen i meningarna är densamma: man har skurit sej på något som egentligen inte går att skära sej på. är det okej att kopiera principer?
hur långt ska man gå i fråga om originalitet & nyskapande? är syftet att göra ett så bra & vackert verk som möjligt eller att göra något nytt? skadas verket av transformerad inspiration eller stilstöld?
Man inspireras av allt. Som konstnär kanaliserar man det man upplever och skapar något eget. Om det sedan innehåller fragment och idéer som någon artist redan formulerat så är det väl bara naturligt. Frågan är väl hur mycket eget du tillför? Det är svårt att vara originell när allt redan har gjorts, men i ovanstående exempel tycker jag inte att det rör sig om något plagiat. Hade du översatt raden rakt av hade Nirvana förtjänat en fotnot eller liknande kan jag tycka.
SvaraRaderaDu vet "invent" på engelska? Det första steget till att skapa. Det har ju en koppling till "make an inventory of": göra en detaljerad lista över det man vet om en sak, ungefär. Lite så är det nog när man skapar; ens kreativa impuls väljer och vrakar bland den massa alla våra samlade intryck och kunskaper utgör i vårt huvud. Fast visst är det nog, som du sa, en mer eller mindre omedveten process.
SvaraRaderaAtt slita sig loss från den här kopplingen "invent" alltid har till allt det man sett och känt förut är bara till en viss grad möjligt. Art brut-rörelsen, du vet? Den gjorde ju anspråk på att bara vara "rent" skapande, som sluppit undan all kulturell färgning. Men inte slet den sig loss för den sakens skull: väldigt många av dess mest typiska konstverk påminner starkt om andra, mer "kulturella" rörelsers stildrag.
Därför tror jag att det här med "ren originalitet" är en myt. Eller, den är bara möjlig om man som André Breton eller Jackson Pollock skapar direkt "ur tomma intet" - helt och hållet _spontant_, med andra ord.