69. slumpens dirigent

på trean imorse såg jag en vacker ung flicka, inte för ung dock, utan just sådär så att hon kan kallas kvinna, åtminstone till utseendet, vad insidan anbelangar vet jag ingenting. hon gav mej blickar som jag med all säkerhet aldrig kommer att veta ursprunget till & log åt något när hon var på väg att passera mej, då avväpnade hon leendet & såg mej i ögonen en sista gång innan hon försvann. vi åkte buss tillsammans mellan slussen & tjärhovsplan. där gick hon av & jag fortsatte ännu en hållplats.
detta händer varje dag mellan olika personer får man förmoda. just idag hände det mej & efter vad som föregått i mitt huvud den senaste tiden så innebar denna situation eller enkla serie av handlingar att mitt humör vände. min inställning till världen fick - tack vare denna flicka & venetian snares som just då råkade befinna sej i mina hörlurar - nya nyanser. det handlade om ett slags hämndlystnad & en känsla av oövervinnerlighet. kort sagt var det ett faktum som fick mej att så plötsligt släppa dom demoniska tankarna. faktumet var att den tveklöst vackraste flickan på bussen valde att låta ögonen vila på mej. & jag vill tro att det inte var med en känsla av vämjelse utan något snarlikt det motsatta. insikten löd att om jag även i mitt nuvarande skick kan fånga unga kvinnors blickar & måhända även "hjärtan" så är det ännu inte helt ute med mej.
dessvärre är avståndet mellan blick & "hjärta" långt. men något vill ändå tro att det fortfarande vore möjligt att finna någon, inte bara min typ av vacker, utan också klipsk, lugn, rolig, kreativ, klok, godmoderlig & så vidare. det tycks som att jag blir kvar här ett tag till.

det var en fjantig upplevelse, men icke desto mindre deltog jag i den. jag skulle vilja få tag i nikanor teratologens böcker äldreomsorgen i övre kågedalen, förensligandet i det egentliga västerbotten & apsefiston.