116. minst sagt evig

vad som var tänkt att bli en diktsamling bytte riktning mot epos & nu har jag funnit den vackraste historien någonsin. jag ställer mej frågan: kan jag berätta historien i ett epos eller lämpar den sej bäst som roman?
för att bli maximalt vacker skulle den behöva vara lång; den kanske till & med skulle behöva bli en romansvit. & förarbetet svindlar jag inför. jag skulle behöva läsa mycket historia, religionshistoria, mytologi & skärpa till mitt språk ordentligt. men historien tvekar jag inte på. någon gång ska jag skriva den.
kanske kan jag skilja på historien i eposet & den här historien, men samtidigt tänker jag: varför inte försöka kombinera dem när nu den senare är så fantastisk?

jag var med om två roliga saker idag:

1. i väntrummet på röntgenavdelningen satt en äldre dam i en rullstol, vid hennes sida satt hennes assistent. damen började gunga med fötterna (som inte nådde marken), & hon sa:
   "det är så skönt, dom hänger ju bara annars."
   hon log och gungade med mer kraft. jag gjorde mitt bästa för att hålla inne ett skratt. jag fick kämpa hårt, för hela tiden påmindes jag om den lustiga bilden i huvudet av ljudet som damen gjorde med benen. jag var lättad när hon slutade gunga.
2. i kassakön på coop stod jag näst först. kvinnan framför mej betalade för sina varor, jag hade lagt mina på rullbandet. då märkte jag i ögonvrån att någon närmade sej bakifrån. jag sträckte mej efter en sån där liten träkloss som skiljer kundernas varor åt. jag lade den på bandet & då sa den äldre herrn bakom mej:
   "ja, de va tur för dej de!"
   "jaså?" undrade jag.
   "ja, annarsh hade du fått betala mina varor också... nä, nu ska ja inte skoja, folk kan bli arga."
   "nä, ja tror no att de ä ganska harmlöst."

på facebook blev jag inbjuden att närvara vid ett rapbattle mellan stockholm & uppsala den 7 maj, om jag minns rätt. den första tanken som slog mej var att jag kunde ställa upp & ge det ett försök, men jag tror att jag skulle vara ludde crewlös däruppe, & om jag retar upp fel personer så kanske det slutar illa. men det mest lockande med tanken var & är att deltagarna förmodligen är rappare, vilket jag nog inte i första hand skulle kalla mej, & just därför kan jag komma & genom oväntade medel lyckas. men det är långt till verkstaden.