torsdag 25 februari 2010

121. varelser med vingar av hud

jag befann mej på en restaurang eller ett kafé. det är sommar. något säger mej att staden var san francisco. jag minns inte vem jag var där med. stället var indelat i två rum. med en öppning mellan dom. jag sitter i det ena rummet, som har en liten bardisk i L-form & en sån där glasskyl med en stor glasskiva mot gästerna som går diagonalt från bardiskens centerhörna till väggen & sluter nästan vägen in till området bakom bardisken. bredvid glasskylen finns en dörr för personalen & sen tar rummet nästan slut. från hörnan som är till höger om dörren löper en stor diskbänk med två stora diskhoar. det finns stora fönster med öppna persienner i rummet där jag sitter. på varje bord stod tända ljus & folk pratade med varandra, så stället var fyllt av ett sorl. plötsligt så utsöndrar en kvinna i det andra rummet ett läte som antyder att hon har ont. alla tittar ditåt. jag minns det som att vi är alla var irriterade på henne till en början. hennes kroppsspråk gör det tydligt att det är i fittan hon har ont. personalen går fram & tar hand om kvinnan & gästerna återgår till att samtala med varandra. personalen går så småningom tillbaka till ett rum som måste angränsa till rummet som kvinnan sitter i, men som jag inte ser, eftersom det är bakom hörnan.
en liten stund senare skriker kvinnan hejdlöst & återigen tittar vi alla på henne. denna gång ser vi tydligt att hon blöder kraftigt ur fittan, men kvinnan oroar sej mer för såret som hon har på sitt högra innanlår. jag ställer mej upp & närmar mej henne. hon har ett sår som av frätande syra. hon säger något till alla som gör att drömmen visar bilder på varelser som flyger genom kvällshimlen. dom borde inte kunna flyga, för dom har för små vingar av hud. dom är skruttiga & har munnar som en liten klase bläckfiskstentakler. varelserna har uppenbarligen pussat hennes innanlår.
vi vet nu att varelserna letar efter människor. det utbryter en panik på stället. en kvinna lägger sej i glasskylen. kvinnan med såret går bort till diskbänken, spolar upp vatten, klär av sej & sätter sej naken i den ena diskhon. hon huttrar av det kalla vattnet. hon berättar om varelserna & säger saker som gör att vi släcker alla ljus, låser dörrarna & håller oss så tysta som möjligt. det bubblar i diskhon & alla blir irriterade på kvinnan, som just givit oss instruktioner som hon själv inte verkar bemöda sej med att följa. vi hör varelserna närma sej & vi stänger persiennerna. genom springorna ser vi varelserna flyga. vi gömmer oss så gott vi kan. här slutar drömmen.
  • tempusbytena orkar jag inte redigera, jag ville bara skriva ner allt i färskt minne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar