söndag 20 juni 2010

150. slagfälten kring naiviteten

Jake i HBO-dokumentären om heroin.

i fredags såg jag Black Tar Heroin: The Dark End of The Street (Steven Okazaki, 2000). den visar delar av fem heroinmissbrukares öden. det är rörande historier. jag rekommenderar den!
om man tycker att det är obehagligt att titta på nålar & blod bör man dock undvika den.
jag fick nys om Okazakis film genom en musikvideo av DJ Bless. i filmen fann jag Never Lonely Alone från The Moray Eels Eat the Space Needle.

häromdagen fann jag dessutom artikeln Med musiken som vapen. jag har bara skrollat igenom den än så länge, men den verkar intressant.

skägget börjar irritera mej. jag vill raka av det, men jag måste träna karaktären. Qwel säger:
"I stopped shaving as proof"
fast han menar inte sluta raka sej av prov på karaktär utan som resultat av att röka gräs.

jag har tittat lite på The O-Zone Battles. det mesta är taffligt. ibland dyker det upp en rolig rad. mitt intryck är dessutom att domarna är helt borta. ibland ser det ut som att vissa av dom inte ens fattar raderna, medan publiken står bakom dom & skrattar. det tydligaste exemplet på domarnas inkompetens är i mötet mellan Sabotage & Martin Zamora. här är del ett & del två.
enligt mej är övertiden helt onödig. Sabotage skulle ha vunnit.
Shazaam mot Third Eye (1)
Shazaam mot Third Eye (2)
en sak som jag tycker är tråkig med mycket rap är fördomarna & stenålderstänket kring homosexualitet, könsroller & så vidare.

1 kommentar:

  1. Tycker själv det är tråkigt att lyssna på acappella-fristilar. Blir gärna lite bajsnödigt med alla skrattpauser och sånt.

    Håller med kring stenålderstänket. Det ställer
    hiphopare i en dammig dager.

    Tack för artikeltipset!

    SvaraRadera