Jag läste passagerna om Dido och besöket i dödsriket på universitetet. Det var hösten 2006. Igår läste jag ut Vergilius' Aeneiden för första gången. Enligt bokomslaget kom detta epos "snabbt att betraktas som själva inbegreppet för litterär fullkomlighet och fundamentet för all bildning värd namnet". Jag har läst texten långsamt, aktningsfullt, noga vägt raderna, för att inte missa den litterära fullkomligheten, om än i översättning. Jag besitter i nuläget inte den kunskap som krävs för att avgöra hur god Björkesons översättning egentligen är, men jag är förtjust i den svenska texten, och den Vergilius som Björkeson har förmedlat till mig har i mycket fungerat för mig som den mästare och det föredöme han var för Dante.
Aeneiden kommer tveklöst att besitta en särskild plats hos mig. Med tanke på vad jag står i begrepp att skriva kommer den i stor utsträckning att agera källa för stilgrepp och dylikt. Texten hör till dem som mer än andra inspirerat mig, som nått upp till den nivå där jag som läsare - och kanske också skrivare - känner hur otroligt rätt den träffar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar