jag kom just hem från ett teaterbesök i kärrtorp. jag & mamma såg ungaturs uppsättning av leendets land av franz lehár i regi av sally palmquist procopé. jag rös i slutet av andra akten; pjäsen klipptes itu & skådespelarna vände sej mot publiken. de framförde ett slags manifest & någonstans däri stampade skådespelare i scengolvet & röt ut sina rader. min hud blev fält av knottror.
i väntan på pjäsen talade jag med bland andra ruben lopez. längs med samtalet växte en idé till en pjäs: ett par skådespelare i rymddräkter inuti en gravitationslös kammare, mikrofoner i hjälmarna, sockdockor på vardera hand. astronauterna försöker berätta en historia genom sockdockornas spel, men hindras stundom av sin ovana vid tyngdkraftens frånvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar