136. försummade utrymmen

den nya tidens ansikte.

tack vare mormors hjälp har jag nu en huva att använda vid scenframträdanden. jag känner att det kommer att höja nivån på framträdandena. jag tror att jag behåller huvan som den är & undviker att måla något på den. jag kanske trycker något på den senare.

jag har tänkt mycket på försummelse den senaste tiden. framför allt för att det känns som att jag försummar mitt intellekt. det känns som ett brott att arbeta under min förmåga, med arbete menar jag det intellektuella arbetet, vilket innefattar läsning, författande, musikskapande & så vidare. jag är säker på att jag försummar min kreativitet. & det känns inte alls bra.
jag tror att lösningen är ett nytt boende, med andra rutiner & andra sätt att spendera min fritid.

jag ser fram emot brian jonestown massacre på debaser slussen den åttonde maj.