en apparat.jag såg just sans soleil (chris marker, 1983). en berättarröst ledsagar tittaren genom filmklipp från bland annat tokyo, island, san francisco & guinea-bissau. filmen tar upp en rad ämnen & liknar, som wikipedia nämner, en meditation.
en av dom snitsiga greppen i filmen är att marker själv är hayao yamaneko, personen som förvränger bilder med apparaten på bilden ovan.
en av mina favoritscener var sekvensen med scener ur bland annat japanska skräckfilmer. sans soleil sänder ut stor skönhet för öga & öra. hur ljudet används i vissa klipp är riktigt smart. exempelvis när vi får se en del av världen ur ett flygplansfönster, men ljudet verkar hämtat ur en buske eller nåt. resultatet är overkligt. filmen är en högst behaglig meditation.
ikväll är jag ensam hemma igen. det blir till att läsa & se ännu en film.
en av dom snitsiga greppen i filmen är att marker själv är hayao yamaneko, personen som förvränger bilder med apparaten på bilden ovan.
en av mina favoritscener var sekvensen med scener ur bland annat japanska skräckfilmer. sans soleil sänder ut stor skönhet för öga & öra. hur ljudet används i vissa klipp är riktigt smart. exempelvis när vi får se en del av världen ur ett flygplansfönster, men ljudet verkar hämtat ur en buske eller nåt. resultatet är overkligt. filmen är en högst behaglig meditation.
ikväll är jag ensam hemma igen. det blir till att läsa & se ännu en film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar