Saxofonerna hade krälat ur radion hela kvällen.
Han visste inte hur han skulle få dem att sluta. Det hade börjat efter middagen. Han hade gått till spritskåpet, tryckt på knappen för whiskey och när han hade tagit en första smutt satte han på radion och ställde sej vid fönstret. Det var ett vackert fönster. Längs med nederkanten fanns en gata i dimma som i den högra änden tycktes sluta upp med tre andra gator. Det var omöjligt att veta. Programmeraren av fönstret var sedan länge död och all information om personen var förpassad till glömska. Det var hursomhelst när han stod där som det började.
Han hade känt igen en melodi och vänt sej om för att gå bort till radion och vrida upp volymen. Då hade han sett saxofoner kräla ut ur radion, långsamt, som försiktig tandkräm.
Det hade nu gått ungefär 5 timmar.
Han visste inte hur han skulle få dem att sluta. Det hade börjat efter middagen. Han hade gått till spritskåpet, tryckt på knappen för whiskey och när han hade tagit en första smutt satte han på radion och ställde sej vid fönstret. Det var ett vackert fönster. Längs med nederkanten fanns en gata i dimma som i den högra änden tycktes sluta upp med tre andra gator. Det var omöjligt att veta. Programmeraren av fönstret var sedan länge död och all information om personen var förpassad till glömska. Det var hursomhelst när han stod där som det började.
Han hade känt igen en melodi och vänt sej om för att gå bort till radion och vrida upp volymen. Då hade han sett saxofoner kräla ut ur radion, långsamt, som försiktig tandkräm.
Det hade nu gått ungefär 5 timmar.
Abow! Riktigt coolt, om än något bajsnödig titel. ;)
SvaraRadera