jag tog mej till färgfabrikens kafé trots allt. jag begav mej dit utan att veta om jag skulle stöta på någon som jag skulle känna igen. jag kom till liljeholmen 23:15. sen var det lite knepigt att hitta rätt & väl framme så var det en ganska lång kö. jag kom in & gick för att lämna jacka & mössa i garderoben. när det var avklarat begav jag mej ner för att se mej omkring & just innan tolvslaget träffade jag stefan & anna.
någon minut senare ställde jag mej i garderobskön & hämtade jacka & mössa. sen gick jag till tunnelbanan. på vägen hem såg jag vänner & par, men även ensamma människor - i den stunden mina fränder - & jag kom att väcka en vilande tanke, det som i många år framöver kommer att vara min drivkraft: ensamhetens hämnd.
jag exponerade min ensamhet, blottställde den, utsatte den för onödigt ljus. jag ska försöka mitt bästa för att minnas att jag aldrig ska göra om det. för mej känns det som att jag är ensammare när jag är ute i världen, bland människor, än när jag sitter inne på mitt rum, i ett slags dold ensamhet.
jag såg synecdoche, new york ikväll. det är min nya favoritfilm. jag skulle nog säga att det är den bästa filmen jag har sett. den landade mycket nära mina tankars hemvist.
någon minut senare ställde jag mej i garderobskön & hämtade jacka & mössa. sen gick jag till tunnelbanan. på vägen hem såg jag vänner & par, men även ensamma människor - i den stunden mina fränder - & jag kom att väcka en vilande tanke, det som i många år framöver kommer att vara min drivkraft: ensamhetens hämnd.
jag exponerade min ensamhet, blottställde den, utsatte den för onödigt ljus. jag ska försöka mitt bästa för att minnas att jag aldrig ska göra om det. för mej känns det som att jag är ensammare när jag är ute i världen, bland människor, än när jag sitter inne på mitt rum, i ett slags dold ensamhet.
jag såg synecdoche, new york ikväll. det är min nya favoritfilm. jag skulle nog säga att det är den bästa filmen jag har sett. den landade mycket nära mina tankars hemvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar