105. eos' ofödda vindar

det är svårt att sova inatt. jag ska koka ännu ett glas te & göra en smörgås innan jag försöker somna igen. jag sitter & läser kommentaren till aeneiden. det var i den jag förr fann ett av min ofödda sons namn - iulus. fast jag tänker stava det julus. nyss fann jag ett av min ofödda dotters namn - rhea.

du har fått ditt namn efter han som flydde den brinnande staden, ledd av han som bar sin far på ryggen.

han som flydde den brinnande staden är askanios (även kallad iulus), han leddes vid hand av aeneas, vergilius' hjälte. jag påstår inte att jag är en hjälte, långt ifrån, men liksom aeneas bär jag på min pappa, men på ett annat sätt: jag är tyngd av honom & kommer i någon mån alltid att vara det. jag vill leda min son, liksom aeneas ledde sin. & den brinnande staden, som för aeneas är troja, är i mitt fall summan av ont, men också det förflutna. vi lämnar det förgångna för att bygga en ny värld tillsammans. jag tycker att bilden passar in & tvekar därför inte inför beslutet att ge honom namnet julus.
rhea är jag nybekantad med. hon är mamma till zeus, poseidon & hades, maka & syster till kronos, dotter till uranos & gaia. kronos åt upp deras fem första barn, men rhea födde det sjätte i hemlighet i en grotta på kreta. jag ska läsa på om henne senare, men jag tycker namnet är vackert & således vill jag att min ofödda dotter ska heta rhea.