109. vi föder oss själva

det känns lite bättre nu, efter att ha haft det första seminariet i svensk litteratur under mellankrigstiden. det ser ut som att jag kommer att skriva en c-uppsats kring gunnar ekelöf. jag har inte bestämt mej för vad den ska behandla än, men hans författarskap är det som vid första anblick passade mej bäst. dessvärre vet jag inte så mycket om vare sej honom eller hans verk.
jag hade någon tanke på bussen hem om läsande. i huvudet formulerade jag det ungefär såhär:

att läsa är att ärva. för varje text du läser växer ditt arv. du kan se ditt arv som ett stycke jord som växer sej större eller pengar som staplas på varandra, eller bara som erfarenheter eller kunskaper som bosätter sej i ditt huvud.

tanken om läsning som arv är väl för det första inte min idé från början, det är säkert en gammal idé & säkert bättre formulerad av någon annan.